På GP Debatt skriver människorättsaktivisten och kvinnofridssamordnaren Bahareh Mohammadi Andersson: ”för ett par år sedan såg jag en skäggig skolrektor på TV som hävdade att kvinnor inte får dansa, att de måste vara oskulder när de gifter sig, att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män. Den skäggiga mannen tycktes tala persiska så jag trodde för ett ögonblick att jag var tillbaka i teokratins Iran. Men han talade svenska och i dag sitter han i riksdagen som ledamot för nya Moderaterna”.

Mohammadi Andersson undrar hur det kommer sig att Moderaterna har en medeltidsprofet bland sina riksdagsmän?

Den hon syftar på är göteborgaren Abdrizak Waberi. Ända sedan Waberi nominerades till riksdagen 2009, har jag undrat samma sak.

Jag undrar hur någon som varit ordförande för en organisation (Islamiska förbundet i Sverige) som bara tror på dialog, idéutbyte och samarbete ”så länge detta inte strider med islamiska tron” passar in i ett (enligt M själva) öppet och liberalt parti som nya Moderaterna? Jag undrar också hur Waberis uttalanden om att det är tillåtet för en muslimsk man att gifta sig med en kvinna av annan tro, men inte för en muslimsk kvinna att gifta sig utanför sin religion, går ihop med nya moderaternas vackra ord om att ”kvinnors mänskliga rättigheter ska respekteras både på hemmaplan och globalt”?

Och varför har det varit så tyst från partiet när Waberi försvarar att man bjuder in kända antisemiter för att tala i Stockholm? Eller när han skrattar bort Skolinspektionens allvarliga kritik (som framförallt handlar om negativ särbehandling av flickor) mot den skola han länge var rektor och fortfarande sitter i styrelsen för? Är detta inte ett problem för Moderaterna?

Givetvis är det så att alla politiker inte delar sin partistyrelses åsikter till punkt och pricka. Men jämställdhetsfrågorna är så grundläggande att där borde det inte finnas utrymme för hur stor variation som helst.

Att det i praktiken skulle vara möjligt för en enskild politiker att hålla sig med en personlig moral och en politisk, vilka markant skiljer sig från varandra, tror jag inte på. Och det är tydligt att Waberi är en person vars fundamentalistiska kvinnosyn passar bättre i Saudiarabien än i den svenska riksdagen. Därför hoppas jag att Bahareh Mohammadi Andersson får svar på sina frågor till Moderatledningen. Partitaktik och röstmaximering i all ära, någon sorts anständig gräns måste det ändå finnas.

Läs hela debattartikeln på gp.se/nyheter/debatt