Backa brinner igen. Krigsrubriker i tidningarna och i TV diskuteras skottlossningar och utanförskap. Jag är en av dem som lyft fram oroligheter och problem. Jag gör det för att vi måste våga prata om våldet för att hitta lösningar. Inte för att jag, som en del tror, är en verklighetsfrånvänd, nedlåtande, antidemokratisk, smutskastande jävla mupp. Om jag inte på allvar brydde mig skulle jag inte sitta i SVT:s Debatt med blossande kinder och försöka överrösta upprörda tonårskillar.

Så mycket som är fint och bra finns i Backa. Stadsdelen har en spännande historia och en än mer spännande framtid. Det är en plats som präglas av såväl förromerska gravfält som modern industri. I takt med att staden utvecklas och knyts ihop över älven kommer Backa dessutom att i ännu högre grad framstå som en viktig och attraktiv del av Göteborg. En plats med närhet till både storstadspuls och lantliv.

I Backa finns så många inspirerande människor. Som dagmammorna, vilka i kommunens undersökningar fått bland den högsta kundnöjdheten i hela staden. Eller den engagerade läraren Rukiye Sak på Brudbergsskolan och hennes fantastiska mellanstadielever, fulla av framåtanda och nyfikenhet. I Backa finns författaren och eldsjälen Homeira Tari, som gör allt för att ge unga en nära relation till texter och bilder. Dessutom har stadsdelen ett blomstrande föreningsliv. Hisingsbacka FC är en av de största fotbollsföreningarna i Göteborg. Några exempel av oändligt många.

Därför är det stor skam att ett litet gäng idioter tillåts förstöra. Men det finns hopp. Jag tror inte att människorna som bränner bilar är obegåvade. Inte heller att de är viljelösa offer för arv och miljö. Tvärtom har ”Backagänget” visat sig vara tämligen företagsamma. Tänk om de kunde bygga upp sin stadsdel istället för att riva ned den? Först då kommer de att få den respekt de efterfrågar. Det är ungdomarnas eget val. Samhället kan öppna dörrar, men all välvilja i värden kan inte tvinga någon över tröskeln till ett skötsamt liv. Det steget måste individen ta själv.

Ett sätt att skapa mening för i alla fall en del av de Backaungdomar som känner hopplöshet skulle dock kunna vara att låta dem vara med och restaurera ”Vita villan”, den vackra men nedgångna 20-talsfastighet som ligger mitt ibland 10-våningshusen i Brunnsbo. Den används som dagbarnvårdarlokal, men skulle kunna bli en plats för unga.

Att låta ungdomar tillsammans med hantverkare (som då kan dela med sig av sin kunskap) återställa ett gammalt hus (som sedan blir ungdomarnas) låter kanske som en naiv dröm. Men det vore en vinst för både stadsdelen och de unga. Och som Walt Disney sa: alla drömmar kan uppfyllas om man har modet att uppfylla dem. Eller hur Tord Karlsson (S), ordförande i SDN Norra Hisingen, visst är det så?