Lika säkert som att sommaren övergår i höst kommer den årliga larmrapporten om bristen på studentbostäder. Kön är lång och ingenting att skämta om. Men Sveriges förenade studentkårer (SFS) bidrar inte till en seriös debatt genom att kräva privilegier i en egenkonstruerad "bostadsgaranti" som dessutom är ett planekonomiskt monster.

För att få godkänt av SFS måste en universitets- eller högskolestad inom 30 dagar erbjuda alla heltidsstudenter ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Hyran skall vara "rimlig" i förhållande till studiemedlen och bostaden får ligga högst 30 minuters resväg med kollektivtrafik från studieplatsen.

Självklart är det bara små högskolor, långt ifrån de flesta studenters förstahandsval, som klarar att leva upp till kravet. Av 30 studentstäder godkänner SFS endast Gävle, Härnösand, Karlshamn och Trollhättan.

Lika självklart underkänner SFS samtliga prestigeuniversitet. Varken Uppsala, Lund, Göteborg eller Stockholm får godkänt.

Kravet på ett förstahandskontrakt till en hyresrätt inom 30 dagar är inte realistiskt i städer med stor bostadsbrist. Även andrahandsboende måste godtas.

Kravet på en "rimlig hyra" i förhållande till studiemedlen innebär generellt subventionerad hyra. Men alla studenter är inte fattiga. Studenter som har råd med normalhyra skall inte subventioneras därför att de är studenter.

Kravet på högst 30 minuters resväg är kanske rimligt i Karlshamn, men skrattretande i Göteborg där smärtgränsen snarare går vid det dubbla.

Kort sagt: Det är dumt att skymma ett allvarligt problem med krav på orimliga privilegier.

I SFS rapport skriver Ragnar Widebrant, ordförande för Göteborgs förenade studentkårer, att väntetiden i Göteborg för ett studentrum på korridor är 12 månader och för en studentlägenhet tre till fyra år. Det är givetvis helt oacceptabelt, även om bostadsmarknaden är större än så.

Ansvaret vilar i första hand på kommunen. Universitetet och Chalmers är Göteborgs viktigaste tillgångar. Ju fler studenter, desto ljusare framtidsutsikter. Men då måste kommunen åtminstone se till att studentbostadsstiftelserna SGS och Chalmers studentbostäder kan genomföra sina byggplaner utan byråkratisk fördröjning. Widebrants förslag att en särskild handläggare på stadsbyggnadskontoret får ansvaret för planeringen av studentbostäder är värt att pröva.

I andra hand har även regeringen ett ansvar för studenternas bostadssituation. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) beskrev i Kristianstadsbladet den 10 augusti situationen som "alarmerande". I så fall är det anmärkningsvärt att Attefall inte presenterar ett enda nytt förslag.

Närmast till hands är att staten på något sätt subventionerar byggandet av studentbostäder. Om Attefall inte vill detta bör han förklara varför och vad han vill göra i stället.

GP 23/8 -11