I skolan skall det, enligt lag, råda nolltolerans mot kränkningar. Ändå är det vanligt att trakasserier ursäktas genom att offret skuldbeläggs. Det visar en granskning i Svenska Dagbladet av de fall som Barn- och elevombudet hanterade förra året.

Barn och elevombudet, Lars Arrhenius, bekräftar att han upptäckt att många skolor förklarar mobbning med att offret, genom sitt beteende eller personlighet, på olika sätt själv bäddat för problem.

– Att inte bli trodda på, eller att vuxna lägger skulden på dem, gör att barnen känner sig kränkta en gång till, säger Lars Arrhenius.

I andra fall är det personalen själv som står för kränkningarna. Den hårt kritiserade Römosseskolan i Göteborg är ett lika aktuellt som tragiskt exempel. Där har Skolinspektionen konstaterat att personal kränkt eleverna. I går berättade GP att skolans åtgärdsplan bland annat innebär att eleverna skall utse två barnombud bland de vuxna de känner störst förtroende för, samt att ett par av de lärare som kränkt elever fått skriftliga varningar, eller minskad tjänstetid.

Med tanke på att det finns ett absolut förbud för skolpersonal att kränka barn måste detta betraktas som en mild åtgärd. Varför man går fram med silkesvantar på en skola med så omfattande problem som Römosseskolan är svårt att förstå. Vore det inte rimligare att personal som inte bara blundat för kränkningar bland eleverna utan dessutom själva brutit mot lagen, omedelbart ansågs vara olämpliga att verka som lärare?

I skolans skyldighet att förhindra och utreda kränkningar mellan elever ligger en skyldighet för personalen att vara uppmärksam på elevernas jargong och beteendemönster. Även i det fallet har Römosseskolan brustit, att döma av Skolinspektionens rapport. Förhoppningsvis kan den utbildning som skolans rektor nu avser bibringa personalen, förändra läget.

Brist på utbildning i hur man hanterar kränkningar, tycks dock inte vara ett problem som är unikt för Römosseskolan. Enligt BEO är det exempelvis inte ovanligt att offer för mobbning får gå till kurator eller erbjuds assistentskydd under rasterna, medan de elever som står för kränkningarna inte blir föremål för mer omfattande åtgärder.

Det är heller inte ovanligt att skolor, efter ett ”bråk” låter de inblandade barnen be varandra om ursäkt. Men mobbning är inte en konflikt mellan jämbördiga parter som enkelt kan lösas på det viset. Arbete mot mobbning kräver väl genomtänkta och kraftfulla åtgärder. Och skuld får aldrig läggas på offret. Tvärtom ingår i skolans uppdrag att fostra eleverna och lära dem vikten av att respektera andra människor.

$1