Fler borde göra som Barbro Westerholm, 78, Efter en lång karriär som läkare, forskare och ämbetsman växlade hon över till politik på toppnivå.

När andra funderar på hur det är att göra ingenting blev Barbro Westerholm riksdagsledamot. I höstas valdes hon i riksdagen för andra gången efter ett mellanspel som ordförande för Sveriges Pensionärsförbund. Hon är nu ordinarie ledamot för Folkpartiet i riksdagens socialutskott.

Men alldeles för få gör som Barbro Westerholm. Tidningen Dagens Samhälle har undersökt politikens ålderstrappa och funnit att 50-talisterna dominerar. Inte ens var tionde toppolitiker i kommuner och landsting är äldre än 65 år.

Ålderspensionärerna utgör drygt 23 procent av befolkningen men bara åtta procent av den politiska makteliten.

Att det råder brist på unga politiker är lika beklagligt, men lätt att förstå. Att slutföra studier, resa, starta en yrkeskarriär, umgås med vänner, bilda familj, leva jämställt lämnar inte mycket tid, kraft och intresse över för genomläsning av kommunala handlingar och sena nämndsammanträden.

Bristen på äldre politiker är svårare att förstå. I 60-årsåldern börjar de flesta få tid över. Barnen är utflugna, yrkeslivet rundas av och alla vill inte mata duvorna eller lära sig spela bridge. Och om äldre ibland har svårare än ungdomar att tänka i nya banor, så har de desto mer erfarenhet:

– Det är en fördel att ha ett politiskt arbete som byggs på livserfarenhet och yrkeserfarenhet. Jag vill också påstå att min generation är mindre prestigebunden. Jag har inte så mycket kampanjtänkande i min politik, säger kristdemokratiska landstingsrådet Stig Nyman (68) till Dagens Samhälle.

Så varför gör inte fler som Barbro Westerholm och Stig Nyman?

En förklaring är att de inte får. Pensionärsorganisationen PRO skrev brev till samtliga partisekreterare inför valet 2010 och efterlyste en bättre politisk respresentation för äldre:

– Responsen var näst intill obefintlig, konstaterar PRO:s ordförande Curt Persson.

Partiernas ointresse för aktiva pensionärer är ett tanklöst slöseri med kunskap, erfarenhet och intresse.

Men att bara skylla på partiernas fixering vid föryngring är för enkelt. I Sverige anses pensionärer ha gjort sitt. De bör lämna plats. Om denna samhällsattityd skall brytas måste pensionärerna själva gripa initiativet – gå in i ett parti, kandidera, ta plats!

Både unga och gamla behövs. Blandat är bäst! Men ålderspensionärerna lever längre, är friskare och har mer kvar att ge än någonsin tidigare. Pensionsåren kan bli de viktigaste i livet. Konrad Adenauer var 73 när han efter andra världskriget blev Tysklands förste förbundskansler. Nelson Mandela var 76 när han blev det demokratiska Sydafrikas förste president.

12/8 -11