De humörlyftande regnbågsflaggorna har sedan länge halats i Göteborg. Tonerna från Pridetåget i Karlstad har klingat av. Och i Norrköping, dit Pride kom med våren, har kanske förberedelsearbetet redan påbörjats inför nästa år.

För HBTQ-festivaler har blivit en riksangelägenhet som väcker engagemang i många små och stora städer landet runt, (även om det tycks ha undgått Expressens ledarsida).

Stockholm kan dock fortfarande skryta med att locka flest kändisar. Det är där personal från regeringskansliet slår upp tält. Och möjligen är det också där de mest udda programpunkterna finns. För även om Pride i huvudsak handlar om att bilda opinion för ett öppnare, mänskligare samhälle kan vissa inte låta bli att krydda upp anrättningen med sex.

Men, kanske är det med polyfika, relationsanarkism och queera reptrick som med stripporna på svenska bygdemarknader – sånt skall liksom av tradition finnas på programmet.

För att skapa rejäl debatt i relations- och könsfrågan hade Pridearrangörerna bjudit in "den gravide mannen" som inledningstalare. En transexuell person, som är både pappa och biologisk mor till sina barn, är förstås bland det mest normbrytande man kan tänka sig. Som väntat har Thomas Beatie kritiserat att Sverige fortfarande kräver sterilisering för att ett könsbyte skall bli juridiskt giltigt.

Detta tvång ifrågasätts också i svensk politik. Socialstyrelsens senaste utredning föreslår att kravet skall tas bort, samt att det ska vara tillåtet att frysa ned könsceller på samma villkor för alla medborgare. En majoritet i riksdagen skulle stödja en sådan förändring.

Att tvångssterilisering är ett grymt ingrepp, belastat med en inhuman historia inom svensk politik, råder ingen tvekan om. Ett humant samhälle bör kunna acceptera att det bästa alternativet, för en liten grupp med könsidentitetsstörningar, kan vara att låta det räcka med en psykiatrisk diagnos som gör att de kan byta kön juridiskt utan att tvingas genomgå alla stadier av könskirurgi. Därmed lämnas steriliseringsbeslutet upp till var och en.

Samtidigt aktualiserar detta också alternativ som att, likt några länder redan gjort, i folkbokföringen öppna för en tredje, neutral könskategori.

Varje sådan förändring behöver debatteras. Då är det viktigt att påminna om att ju större acceptans för avvikelser som finns i ett samhälle, desto tryggare blir det i längden. Och närmare dit vi kommer, desto mindre behov av särskilda festivaler.