Mediernas uppgift är att granska makten. Naturligtvis finns det en uppsjö av arbetsuppgifter för journalister. Men just att låta luppen fara över dem som styr och ställer med våra liv, är vad människor i allmänhet och kanske framförallt mediebranschen själva, allra mest förknippar med det journalistiska uppdraget.

Det är naturligtvis bra att politiker, näringsliv och andra beslutsfattare vet att de har ögonen på sig. Medvetenheten om att det finns en risk att bli upptäckt och uthängd bidrar till att minska risken för korruption och annat otyg. Medborgarna har rätt att få reda på när det fattas beslut på lösa grunder eller när det bjuds på kräftskiva för skattebetalarnas pengar. Samtidigt kan det ibland bli lite för mycket av det goda. Som när Aftonbladet i en dålig repris på förra årets hetsjakt på dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) slår på stora trumman och avslöjar att exministern minsann har sexchattat på nätet.

Till saken hör dock att Littorin inte längre är minister. Han tog redan för ett år sedan konsekvenserna av de anklagelser om sexköp tidningen då riktade och avgick. Att dessa anklagelser senare inte har kunnat verifieras verkar dock inte bekymra Aftonbladet. Inte heller det faktum att det faktiskt inte är förbjudet att sexchatta. Oavsett vad Aftonbladet eller någon annan tycker om det moraliska i att söka sexkontakter på nätet så bör människor faktiskt kunna göra det om de så önskar. Utan att bli offer för offentlig smutskastning.

Nu går det, som Aftonbladet gör, att hävda att det är illa av en minister att utsätta sig för sådana risker eftersom det finns kriminella människor på nätet. Å andra sidan är det som riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) skriver i en debattartikel i AB: ”Egentligen är det ingen skillnad mot att stå vid en valstuga och prata med väljare eller stå i en bar och prata med någon som står bredvid”.

Vi vet inte alltid exakt vem vi pratar med, om människan framför oss är kriminell eller kanske till och med journalist på Aftonbladet. Om det nu är som AB påstår att den person Littorin chattat med är brottslig så är det naturligtvis inte bra. Det hade kanske möjligtvis kunnat gå illa. Men det gjorde det inte. End of story.

Man kan för övrigt fråga sig när grovt kriminella plötsligt blev oantastliga sanningsvittnen?

Tidningen Dagens Media har med hjälp av Meltwater Buzz gjort en mätning som under helgen bevakat vad som skrivits i sociala medier om detta nya kapitel i Littorinaffären. Analysen visar glädjande nog att fokus snabbt vändes mot Aftonbladets ogenomtänkta publicering. Den diskussionen, om var gränsen går för att genom flortunna belägg och guilt-by-association-journalistik släpa människor i smutsen, har förhoppningsvis bara börjat.