Politikerna på Börsen bjöd på en spänstig och bra budgetdebatt inför det annalkande sommarlovet. Mellan de olika replikerna kunde urskiljas också tydliga skiljelinjer mellan den rödgröna ledningen och den borgerliga oppositionen.

Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) sa sig annars i den inledande gruppledardebatten inte ge mycket för oppositionens budgetalternativ den här gången.

– Ni har inte ens lyckats ena er om skatten. Det spretar åt olika håll. Göteborg saknar en samlad opposition, hävdade hon.

En poäng hade Hulthén i detta. Med ett mer sammanhållet budgetalternativ för alliansen som sådan hade oppositionspolitiken framstått som mer slagkraftig och mindre anonym. Det duger knappast att som Jonas Ransgård (M) och David Lega (KD) uttrycka förvissningen om att man utan större bekymmer kommer att kunna skriva sig samman inför 2014 års val. Det är en alltför lättvindig inställning till vad politisk opinionsbildning innebär.

Det innebär dock inte att bilden från gårdagens debatt var så spretig som Anneli Hulthén säkert önskat. Tvärtom framträdde några klara och viktiga skiljelinjer. Det gällde framför allt rätten till valfrihet och hur pengar bör fördelas till stadsdelsnämnderna.

Göteborg införde för något år sedan en begränsad valfrihet i hemtjänsten för de äldre. Man har rätt att välja vilken typ av hemtjänst som skall utföras, men inte vem eller vilka som skall utföra den. Både Jonas Ransgård och Helene Odenjung (FP), som hade en bra debattdag i fullmäktige, ställde upprepat frågan varför denna valfrihet saknades. Hulthéns svar var att hon ville se staden som "något mer" än ett köpcentrum, där medborgarna bara var kunder och politiken reducerats till något oväsentligt. Det var ett märkligt resonemang. Politikens uppgift borde givetvis vara att kunna garantera mångfald och kvalitet på äldreomsorgens olika områden, inte nödvändigtvis att slå vakt om kommunala monopol.

En ständig följetong i Göteborg är oförmågan att klara efterfrågan på barnomsorg. Här kräver de borgerliga en bättre styrning av resurserna till SDN. Stadsdelsnämnderna bör få pengar för de platser de faktiskt tillhandahåller, inte för de platser de borde ha tillhandahållit. Hulthén och Kia Andreasson protesterade kraftfullt, men faktum kvarstår att deras egen styrmodell på detta område fallerat år efter år.

När debatten så småningom övergick till näringslivsfrågorna fanns en glädjande samsyn över partigränserna om att minimera byråkratiska hinder och förbättra näringslivsklimatet. Inte minst angeläget är den gemensamma översyn av den kommunala bolagsstyrelsen som Anneli Hulthén flaggat för. För den här typen av förändringsarbete i kommunen skall hon ha en klar eloge.

GP 21/6 -11