I organisationen Transparency Internationals återkommande internationella korruptionsundersökningar får Sverige alltid toppbetyg. Men även i det svenska samhället finns det utrymme för korruption. Det handlar ofta om de små stegens tyranni. Ett litet tecken på uppskattning från en leverantör i form av en liten symbolisk gåva kan snabbt leda till en etablerad kultur där ingen av de inblandade ifrågasätter att Alladinasken till jul omvandlas till större gåvor, gratisbiljetter, middagar, resor eller rena arvoden. Alla tycks ju gynnas och därför håller alla också tyst.

Få saker är dock så skadligt för ett samhälle som korruption. När konkurrensen sätts ur spel och då det blir mutor snarare än kvalitet som avgör vem som får göra jobbet – förlorar alla. I länder där korruptionen tillåtits breda ut sig sjunker inte bara den allmänna levnadsstandarden. Tilltron till samhällets aktörer och i längden till demokratin tenderar också att minska.

Därför finns det all anledning att börja ifrågasätta bilden av den omutbare svensken, i synnerhet efter muthärvan i Göteborg och den senaste tidens anklagelser om oegentligheter i samband med byggandet av nationalarenan i fotboll i Solna.

Om dessa anklagelser kommer att leda till fällande domar är ännu oklart. Men redan nu står det klart att tilltron till de inblandade parterna fått sig en knäck efter affärerna.

Därför finns det all anledning att göra upp med en uppenbar unken kultur som spridit sig i delar av den kommunala verksamheten. Inte minst då allmänhetens tilltro minskar för verksamheten i stort, vilket även drabbar alla dem som skött sig till punkt och pricka.

Det finns helt enkelt inget annat än nolltolerans som får gälla.

Det är visserligen positivt att Göteborgs kommunfullmäktige i förra veckan beslutade att införa en visselblåsarfunktion som ett led i att bekämpa oegentligheterna i Göteborg. Men det måste till betydligt fler och kraftfullare åtgärder än så för att återställa förtroendet.

Bland annat måste kommunerna bli bättre på öppenhet. Den svenska grundlagskyddade offentlighetsprincipen i kombination med meddelarfriheten och meddelarskyddet har länge garanterat allmänheten insyn i det allmännas verksamhet. Där öppenhet råder går det inte i längden att dölja oegentligheter. Lockelsen för tjänstemän och politiker att handla oetiskt minskar, när chansen att bli påkommen är stor. Men även i de fall hotet om avslöjande inte hjälper, när det unkna kulturerna ändå tillåts växa fram bidrar öppenheten till att någon annan avslöjar vad som händer. I Göteborg och Solna uppmärksammade media – inte kommunerna själva – de transaktioner som nu granskas av polis och åklagare.

GP 13/6 -11