Efter en förvirrad debatt under våren blev det i går klart med en överenskommelse över blockgränsen om fortsatta svenska insatser i Libyen. Trots diverse motsägelsefulla besked från S-ledaren Håkan Juholt var utgången tämligen given. Sverige hade hamnat i den internationella skamvrån om vi sagt nej till begäran om insatser från FN.

Lösningen blir att Sverige behåller fem Gripen-plan för flygspaningsinsatser i Libyen. Dessa insatser begränsas inte till flygförbudszonen utan kan ske för samtliga typer av uppdrag. Sverige har med Gripen-planen särskilt goda förutsättningar för fotospaning. Att antalet plan begränsas till fem framstår dock främst som en åtgärd för att rädda ansiktet på Socialdemokraterna. Med tanke på att just flygspaningsinsatser varit det som uttryckligen begärts hade det naturliga varit att samtliga åtta plan blivit kvar. Men politik är som bekant det möjligas konst. Det är bara några veckor sedan Juholt vid ett framträdande vidhöll att det var "helt klart" att några svenska plan inte alls skulle få vara kvar efter halvårsskiftet.

Att den svenska insatsen breddas till att omfatta rent humanitära åtgärder är naturligt. Vid krisens inledning handlade det rent akut om att upprätta en flygförbudszon för att undvika massakrering av den libyska befolkningen. Efterhand som krisen dragit ut på tiden stiger självfallet behovet av rena hjälpåtgärder.

Sverige sänder ned ett tiotal soldater som skall vara behjälpliga med bordning av fartyg. Några svenska fartyg, som Juholt tidigare varit inne på, blir det dock inte. Sådana har inte efterfrågats. Däremot kan åtgärden ses som motiverad utifrån den mer inofficiella "bristkatalog" som regeringen fått ta del av rörande de samlade insatserna.

Medan Juholt själv befann sig i Karlstad blev det den utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin som vid gårdagens presskonferens med utrikesminister Carl Bildt fick den otacksamma uppgiften att försöka reda ut de socialdemokratiska turerna under våren. Han gjorde vad han kunde och skyllde på medier och motståndare för att det blivit ett "olyckligt fokus" på just Gripen-planen. Men utan Juholts utspel i slutet av april om att dra tillbaka planen hade ju den diskussionen helt uteblivit.

Utrikesminister Carl Bildt valde diplomatiskt nog att "inte recensera" vårens debatt – som han klokt nog avstått från att delta i – utan nöjde sig i likhet med Miljöpartiets Åsa Romson att uttrycka sin belåtenhet med att en bred uppgörelse nåtts.

Slutet gott, allting gott får ändå till slut sägas i Libyen-affären. Det är en god svensk tradition att söka samförstånd i utrikespolitiken. Just det borde Håkan Juholt ha betänkt innan de olika förhastade utspelen gjordes under våren.

GP 9/6 -11