Efter att samtliga svenska tidningsredaktioner laddat hela måndagseftermiddagen kom så den TT-flash man väntat på: Kung Carl Gustaf förnekar alla uppgifter om strippklubbar och kontakter med kriminella gäng.

Är det egentligen någon som hade väntat sig något annat? Knappast. Självklart har kungen enligt egen utsago inte varit på porrklubb eller varit inblandad i sin gamle kompis Anders Lettströms skumraskaffärer. Och har han varit på fel plats vid fel tillfälle, så är det i vilket fall som helst inte medvetet. Eller för att använda kungens egna ord i TT-intervjun:

–Man vet inte vilka miljöer man hamnar i ibland.

Det är bara det att är man en vuxen man och tillika Sveriges statschef bör man hålla koll på vilka miljöer "man hamnar i ibland". Och man borde förstå bättre än att umgås i miljöer där det förekommer kriminella element.

Nu har vi monarki. Det är så en majoritet av svenskarna vill ha det. Därmed inte sagt att kungafamiljens position är vare sig av Gud given eller evig. Vill Kung Carl Gustaf att hans dotter en dag skall kunna ärva hans plats på tronen måste han inse att det inte går att trampa i klaver efter klaver och sedan bara "vända blad".

Det är inte heller särskilt klädsamt att skylla på Lettström som den som "skadat Sveriges monarki". Lettström har visserligen agerat illa, men Lettström är inte kung av Sverige.

Kungen måste ta eget ansvar för var han vistas och med vem. Förekommer det tveksamheter är det inte längre hållbart att hovet försöker tysta ned eller vifta bort. Ett modern monarki, ett kungahus för Sverige i tiden, kommunicerar med medborgarna öppet och rakt och vet bättre än att låsa in sig i ett elfenbenstorn.

Om det trots allt skulle visa sig att de bilder kungen nu förnekar finns, tror jag faktiskt att svenska folket skulle förlåtit sin monark. Om han talat sanning. Visar det sig däremot att Kungen suttit och ljugit svenskarna rakt upp i ansiktet kan vi vara ett steg närmare republik.