Fas 3 i Jobb- och utvecklingsgarantin skall avskaffas, kräver oppositionen. Men till förmån för vad?

Fas 3 behöver förbättras och utvecklas. Kontrollen av de företag som mot ersättning sysselsätter långtidsarbetslösa måste skärpas. Sysselsättningen skall vara meningsfull och, om möjligt, förbättra de sysselsattas möjligheter att ta steget ut ur Fas 3 till ett jobb – med eller utan stöd.

Men riktigt så enkelt, som när Socialdemokraternas nyvalde partiledare Håkan Juholt säger ”avskaffa Fas 3”, är det inte. Det vet han. Kritiken mot Fas 3 är i mångt och mycket en lek med politiskt laddade ord.

Resan till Fas 3 börjar med vanlig arbetslöshet.

Efter ett år tar ersättningen från a-kassan slut. De som fortfarande är arbetslösa erbjuds plats i Jobb- och utvecklingsgarantin. Fas 1 i garantin innebär i huvudsak förstärkt arbetsförmedling (coachning). I Fas 2 tillkommer arbetsträning och praktik. Efter 450 dagar är cirka 30 procent av deltagarna fortfarande arbetslösa. De erbjuds då sysselsättning på heltid mot 65 procent i a-kassa eller försörjningsstöd (socialbidrag) – Fas 3.

Avsikten med Fas 3 är att långtidsarbetslösa inte skall förlora all kontakt med arbetsmarknaden. Det är en bra avsikt som förtjänar att inte förtalas.

I dag finns drygt 26 000 personer i Fas 3, enligt regeringskansliet. De har i genomsnitt varit arbetslösa i åtta år. Fyra av tio är äldre än 55 år. Fyra av tio är funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.

Arbetsförmedlingen har undersökt vad som hände de 134 500 långtidsarbetslösa som skrevs in i Jobb- och utvecklingsgarantin mellan juli 2007 och april 2010. Av dem som lämnade garantin under någon av faserna 1, 2 och 3 hade 26 procent arbete utan stöd och 35 procent arbete med stöd. Andra vanliga skäl att lämna garantin var studier eller pension.

Oavsett vilka åtgärder som sätts in måste vi realistiskt räkna med att den som har varit arbetslös i åtta år, är äldre än 55 år och funktionshindrad med nedsatt arbetsförmåga i bästa fall kan få ett arbete med stöd, men sannolikt blir kvar i Fas 3 – eller något liknande med annat namn.

Det är bra att regeringen skärper kontrollen av de företag (anordnare) som sysselsätter arbetslösa i Fas 3. Arbetsuppgifterna skall vara meningsfulla. Det är bra att regeringen vill tillåta att deltagare i Fas 3 får utbildning i stället för sysselsättning, om det finns ett erbjudande om jobb som förutsätter utbildning. Och närmast obegripligt att detta är otillåtet!

Målinriktad utbildning för arbetslösa är alltid rätt, aldrig fel.

Säkerligen kan mer göras, särskilt i samarbete med den ideella sektorn, för att utveckla Fas 3 till något bra. Men ingen, allra minst de långtidsarbetslösa i Fas 3 är betjänta av politiskt pladder. Som när Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Tommy Waidelich vill ersätta Fas 3 med ”något som är ganska likt plusjobb”.

Oavsett namn handlar det om att subventionera fram meningsfulla arbetsuppgifter åt långtidsarbetslösa som är chanslösa eller näst intill chanslösa på den öppna arbetsmarknaden.

GP 5/5 -11