I går steg räntan på portugisiska statsobligationer till över 8,1 procent. Det är en dryg procentenhet mer än vad ekonomiska bedömare anser långsiktigt hållbart. Räntan på motsvarande svenska statspapper är 3,36 procent. Skillnaden är den riskpremie marknaden tar för att låna ut pengar till Portugal.

Något ljus i tunneln skymtar inte för den krisande portugisiska ekonomin. På torsdagen sänkte kreditvärderingsföretaget Standard & Poor Portugals kreditbetyg två steg och flaggade för en ytterligare sänkning redan nästa vecka. Därmed blir det ännu dyrare för Portugal att låna till budgetunderskott och statsskuld.

Och låna måste Portugal. Den 15 april förfaller lån för 4,3 miljarder euro till betalning. Lån för ytterligare 4,9 miljarder måste omsättas den 15 juni.

Som i Grekland saknar delar av opinionen och det politiska etablissemanget i Portugal verklig krisinsikt. När premiärminister Socrates sökte parlamentets stöd för ett fjärde sparpaket tvingades han avgå. Oppositionen torde vinna nyvalet och ärva förvärrade ekonomiska problem med behov av fler sparpaket. Förr eller senare måste räkningarna betalas. Regeringskriser och folkliga kampanjer på temat "vi betalar inte" gör bara ont värre.

Portugal hade fram till i går inte sökt ekonomisk hjälp från EU och Internationella valutafonden (IMF). Men en ansökan kommer. Portugal har inget val. Och då torde långivarna, med Tyskland i spetsen, kräva tuffa sparprogram i gengäld. Något annat vore inte rimligt. Varken Grekland, Irland eller Portugal kan långsiktigt tillåtas leva på andra EU-länders bekostnad.

Stannar den europeiska dominokrisen med Portugals fall räcker de pengar som EU och IMF avsatt för krisbekämpning. Tvingas däremot Spanien, som nästa land i dominokön, också söka nådlön tar pengarna slut. Då måste EU-länder med god ekonomi ställa upp med ytterligare krediter. Situationen för Spanien är sedan länge oroväckande och i torsdags sänktes kreditbetygen för 30 spanska banker.

Måste Spanien be om hjälp sätts den europeiska solidariteten på svåra prov. Framför allt gäller det Tysklands vilja att betala för länder som systematiskt levt över sina tillgångar och där svaga politiska system inte förmått ta itu med den växande skuldkrisen.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel kommer att protestera, inte minst av inrikespolitiska skäl, men hon kommer att ställa upp. Tyskland har i realiteten inget annat val än att betala. Skälen är två. Dels har de tyska bankerna lånat ut stora belopp till krisländerna. Dels är krisländerna en betydelsefull del av den tyska exportmarknaden. Även om man inte bör underskatta Tysklands europeiska solidaritet, så är det tryggt för Europa att veta att det ligger i Tysklands egenintresse att hålla den ekonomiska krisen under kontroll.

EU är en union utan återvända – eftersom ett sönderfall blir oändligt mycket dyrare än att hålla ihop. Det är rimligt att länder med god ekonomi, som Tyskland och Sverige ställer upp. Men det är också rimligt att länder med vanskötta ekonomier betalar sina räkningar. Hållbar solidaritet är ömsesidig.

$1