I skuggan av de stora internationella ödeshändelserna inleder Folkpartiet i dag ett tvådagars kommunalt riksmöte i Göteborg.

Av de tre mindre partierna i alliansen är Folkpartiet det som har minst anledning till oro för framtiden. Visserligen blev valutgången inte riktigt vad partiet hoppats på, bland annat till följd av att taktikröster i sluttampen försvann till Centern och Kristdemokraterna. Men i övrigt har opinionsläget varit stabilt. Det hänger bland annat samman med det fasta och framgångsrika grepp som Folkpartiet och Jan Björklund tagit om skolfrågorna.

Skol- och utbildningspolitiken kommer att fortsätta vara ett trumfkort. Men redan partiets valanalys i höstas konstaterades att skolfrågorna inte räcker. Väljarna hade svårt att urskilja en tydlig andrafråga. För ett parti som betecknar sig som liberalt och representerar en ideologisk helhetssyn är detta naturligtvis problematiskt. Beslutet att ta fram ett nytt idéburet partiprogram är mot den bakgrunden både logiskt och nödvändigt.

Till FP:s starka sidor under senare år hör att partiet inte tvekar att sticka ut hakan i olika kontroversiella frågor. När det gäller kärnkraften, för vars utbyggnad man pläderat hårdare än något annat parti, är konjunkturen iknappast den bästa just i dessa dagar. Björklund har dock klarat debatten väl och inte låtit sig provoceras till förhastade uttalanden. Men det är en rimlig gissning att FP för ett bra tag framöver mer har att anpassa sig till alliansens energiöverenskommelse, än alliansen till FP.s mer expansiva utbyggnadsplaner.

Björklund har annars under årets första månader satsat påfallande på skattepolitiken. Det skedde i en Eko-intervju för en tid sedan och i en artikel i Dagens industri återkom han till ämnet. Förutom de åtgärder regeringspartierna är överens om – nytt jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga skatten och sänkt tjänstebeskattning i vissa sektorer – vill Björklund ha en rad andra åtgärder: slopad värnskatt, en enkel expertskatt, avdragsrätt för forskning, och på sikt sänkt kapitalskatt.

Inget fel i något av dessa krav. Risken med Björklunds resonemang är dock att det kan framstå som väl teknokratiskt. Det är behovet av ekonomisk tillväxt och goda företagsvillkor som står i centrum. Men skattepolitik måste alltid ses från två perspektiv: samhällsutvecklingens respektive hur den vanliga enskilda människans liv och villkor påverkas. Det vore märkligt om ett liberalt parti överlät den senare delen åt Moderaterna.

Ett skäl till att Folkpartiet lyckats så väl i skoldebatten är att man argumenterat på ett vardagsnära sätt som tydliggjort brister och konsekvenser för väljarna. Det sättet att argumentera behöver partiet föra över också till andra områden.

GP 19/3 -11