En bonde hittar en flintyxa på fältet där den nya ladugården ska ligga. Blir han ivrig och ringer myndigheterna? Eller gömmer han undan fyndet i en mörk vrå?

Det senare kan låta märkligt. Men frestelsen att dölja fynd har att göra med regeln om kostnadsansvar, som säger att markägaren/exploatören skall betala för en arkeologisk utgrävning om ett byggprojekt riskerar att påverka en fornlämning. Det spelar ingen roll om "exploatören" är en villaägare som vill bygga en gäststuga eller Trafikverket som önskar anlägga en motorväg.

Orimligt anser LRF.

– Dels tycker vi att staten bör göra större skillnad mellan olika typer av fornlämningar, gradera dem efter hur kulturhistoriskt intressanta de är. Dels bör staten ta det fulla kostnadsansvaret för en arkeologisk utgrävning, som berör småföretagare, säger Helena Jonsson, vice ordförande LRF.

Flera riksdagsledamöter har motionerat för sådan förändring. Men Kulturutskottet har inte velat ändra reglerna, bland annat med motiveringen att det är av riksintresse att fornlämningarna bevaras i marken, men inte att de rubbas. Därför ska staten inte betala.

I Kulturutskottets betänkande från 2009 hänvisas till en kommande proposition om förändringar på det arkeologiska området. Den processen har dock tagit tid. Först i förra månaden kom kulturdepartementet med en promemoria: om ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området. Tanken är att undantagen från upphandlingsreglerna ska avskaffas och att "exploatören" själv ska få utse utförare för den uppdragsarkeologiska utgrävningen.

Protesterna har inte låtit vänta på sig. Förbundsordföranden inom facket DIK anklagar regeringen för att svika kulturarvet för kortsiktiga ekonomiska intressen.

"Vem som helst ska få göra utgrävningarna" påstår felaktigt Björn Fridén på Aftonbladets ledarblogg.

Av promemorian framgår dock att länsstyrelsen även framöver ska uppställa krav för utgrävningen, samt utöva tillsyn. Kravspecifikationerna blir en garanti för god vetenskaplig kvalitet.

"Vem som helst" lär inte få göra grävjobbet. Sannolikheten förblir stor för att uppdraget går till något av de lokala, eller regionala museer som bedriver uppdragsarkeologisk verksamhet. De privata aktörerna är få. De som finns består i huvudsak av medarbetare på museer eller universitet som startat verksamhet vid sidan av.

Riksdagens revisorer påpekade för flera år sedan att det finns brister i kostnadskontrollen av arkeologiska undersökningar, då exploatörerna bara har fått svälja de kostnader som länsstyrelserna beslutat om. Det är skäl för förändring!

Regeringens förslag skulle främja kostnadseffektivitet och ge exploatören en chans till bättre kostnadskontroll. Dessutom skulle det öka chanserna till jobb för arbetslösa arkeologer, exempelvis dem som friställts sedan många museer lagt ned sin uppdragsarkeologi. Privatpersoner lär dock få svårt att själva sköta denna sortens upphandling, de behöver kunna få kvalificerad myndighetshjälp.

Regeringens promemoria bäddar ändå för fortsatta orättvisor. Därför bör regeringen passa på att skissa på en bättre modell för delat kostnadsansvar, när utgrävningen ska ske på mindre aktörers mark, som villaägare och småföretagare.