Håkan Juholt, vem är det? Den frågan ställer sig många i dag - inte minst socialdemokratiska väljare. Men det är alltså Juholt som är valberedningens kandidat till posten som ny partiledare för Socialdemokraterna. Han är 48 år, riksdagsledamot, försvarspolitiker och journalist från Oskarshamn. Om Håkan Juholt är rätt man för uppdraget är omöjligt att säga. Han var den som blev över sedan alla tänkbara och några otänkbara partiledarkandidater antingen tackat nej till uppdraget eller blockerats i fraktionsstrider.

Vilka intressen Juholt företräder är också omöjligt att säga. Han är så anonym att flertalet nyhetsredaktioner får uppdatera sina rättstavningsprogram. Datorerna känner inte igen namnet. Själv beskriver han sig som något till vänster, vilket kan innebära allt mellan vad som helst och ingenting särskilt. Inom partiet beskrivs han som traditionalist. Vid gårdagens presskonferens strödde han plattityder omkring sig och vägrade svara politiskt på politiska frågor. Formellt av respekt för kommande partikongress, reellt av klok självbevarelsedrift.

Håkan Juholt är en kompromisskandidat i brist på bättre. Han kommer att bli vald av kongressen under jubel, men mest därför att delegaterna är medvetna om sin plikt att demonstrera enighet och kamplust inför tv-kamerorna. Därefter skall Juholt ena och leda ett parti som är minst lika oenigt om politiken som det varit i partiledarfrågan. Alltså gör han klokt i att lyssna in kongressen innan han sätter ner foten i avgörande frågor som skatter och skolan, vården och socialförsäkringarna. Därvidlag har han fördelen av att som försvarspolitiker vara ett i övrigt otydligt skrivet politiskt kort – även om han gärna agiterar från vänster.

Inför frågan om Håkan Juholt är det bästa Socialdemokraterna kan åstadkomma kommer optimistiska partimedlemmar säkert att påminna om valet av Tage Erlander till partiledare 1946, efter den mycket populäre och folkkäre Per Albin Hansson. Erlander ansågs akademiskt tråkig, han var i stort sett okänd för väljarna och tämligen oprövad. Tage Erlander hade varit utbildningsminister i ett år när han blev partiledare och statminister. Det gick bra ändå.

Pessimisterna har anledning att begrunda om en partiledare utan regeringserfarenhet och med åsikter "något till vänster" i partiet kan attrahera de mittenväljare som i två val föredragit Alliansen och Fredrik Reinfeldt framför betydligt ljusstarkare socialdemokratiska partiledare – Göran Persson och Mona Sahlin.

Samtidigt med Håkan Juholt föreslogs Carin Jämtin från till ny partisekreterare. Som ordförande för Stockholms partidistrikt led hon i höstas ett om möjligt ännu mer förödande nederlag än vad Mona Sahlin gjorde. Även Jämtin kan sägas stå något till vänster i partiet, möjligen till vänster om Juholt. Men vad det i så fall innebär återstår att se.

Valberedningens ordförande Berit Andnor inledde presentationen med ett parodiskt försök att hylla sitt eget arbete som öppet och i nära dialog med medlemmarna, som alla fått känna sig delaktiga. Utifrån sett är intrycket snarast det motsatta. Bilden av Socialdemokraterna som ett parti i djup identitetskris har skärpts.

GP 11/3 -11