Mycket väsen för lite ull, sa bonden som klippte grisen. Sällan har detta ordstäv passat bättre än när Socialdemokraterna i går uppmanade regeringen att snabbt inta en mjukare hållning i EU:s jordbruksförhandlingar. I en rapport, presenterad på DN Debatt, kritiserar Socialdemokraternas ledande jordbrukspolitiker regeringen för att "Sverige är ganska ensamt om att vilja avskaffa jordbruksstödet ... med starka principer, men utan någon som vill lyssna."

Lite längre ner i texten konstatera författarna dock att: "Rapportens huvudbudskap är att målet är glasklart – jordbrukssubventioner och marknadsinterventioner bör avskaffas på sikt." Alltså är Socialdemokraterna överens med regeringen. Därmed sjunker det socialdemokratiska kravet på en ny linje i jordbrukspolitiken samman som en illa tillagad sufflé.

Som regeringen, så vill Socialdemokraterna avskaffa EU:s jordbrukssubventioner. Som regeringen, så inser Socialdemokraterna att detta inte kommer att ske inom överskådlig tid. Som regeringen, så vill Socialdemokraterna, i brist på bättre, reformera systemet. Inte ens när det gäller reformernas inriktning går det att upptäcka något nytt spår.

Rapportens fyra reformprinciper är svenskt politiskt allmängods. Vem vill inte att EU:s jordbruksbudget skall inriktas på klimat och miljö, på europeisk konkurrenskraft och tillväxt? Samt att den inte skall gynna storgodsägare eller motverka EU:s bistånds- och utvecklingspolitik? Principerna förtjänar verkligen författarnas eget omdöme: "Våra förslag är inte revolutionära". Så vad är syftet?

EU:s jordbrukspolitik är ett komplicerat kapitel där å ena sidan alltid motsvaras av ett å andra sidan.

Å ena sidan handlar det om mycket pengar. 2010 betalade EU ut cirka 500 miljarder kronor i stöd till lantbrukarna. Å andra sidan vore det förmodligen inte billigare att ta hand om utkonkurrerade bönder – inte på kort sikt i varje fall.

Å ena sidan är jordbruksstödet föråldrat. Det har sina rötter i efterkrigstiden då Europas jordbruksproduktion behövde ökas. I dag är det snarare forskning, utbildning och kommunikationer som behöver pengarna. Å andra sidan är jordbruksstödet en integrerad del av de flesta Europeiska bönders arbetsinkomst. Dessutom är fattigdom på landsbygden fortfarande ett stort problem i flera EU-länder. Det är inte så enkelt att rakt av tillämpa Sveriges syn på jordbrukssubventioner i länder som Polen, Grekland och Bulgarien, för att ta några exempel.

EU:s jordbruksstöd, som det ser ut i dag, bör avskaffas. Kanske är det bäst att formulera målet så. Om framtidens behov av matproduktion i Europa vet vi ingenting. Bara att jordens befolkning växer och därmed efterfrågan på livsmedel. På vägen måste stödet riktas om till landsbygdsutveckling och alternativ till olönsamma jordbruk.

Men motståndet mot förändringar är starkt, bland storgodsägare som småbönder. Den nya jordbrukspolitiken, med startdatum senast i slutet av 2013, kommer att bli en framförhandlad kompromiss. Då bör man inte, som Socialdemokraterna föreslår, inleda förhandlingarna med att fortast möjligt ge upp målet.

$1