Ibland träffar jag folk som påstår att det inte hänt ett skvatt med Sveriges miljö. Och att det var mycket bättre förr.

Då plockar jag fram min gladlista som visar att luft och vatten i vårt land är betydligt renare idag än för bara trettio, fyrtio år sedan. Att 60-talets kvicksilverdöda örnar och stinkande insjöar blev ett minne blott, tack vare lagar och reningsverk. Att 70-talets ohyggliga hyggen och hormoslyrbesprutning ersattes av ett mera balanserat skogsbruk. Att regnvattnet nu inte alls är lika surt som 90-talets. Och att Östersjötorken tack vare åtgärder, om än senfärdiga, äntligen växer till sig.

Då är alltså det mesta ok? Nja, genom att importera t ex en tredjedel av kläderna och varannan biff flyttar vi miljöpåverkan från Sverige till andra länder – och gör vårt ekologiska fotavtryck i världen allt större.

Och så en sak till: Vår och andra välnärda medelklassländers konsumtion av material och energi är tyvärr större än vad jorden långsiktigt tål. Här är Sop-Sverige ett superpedagogiskt exempel, både på goda framgångar och kvardröjande problem. Somliga av er läsare minns hur vi för bara tjugofem, trettio år sedan dumpade väldigt mycket hushållsavfall på soptippen, till råttors och korpars förtjusning. Men en smärre revolution har skett: Nu, 2011 är det bara 1,4 procent som deponeras! Medan 98,6 procent återvinns, hälften som material, hälften som energi. Ta energin: Genom avfallsförbränning, med i princip 100 procent rening av rökgaserna, produceras 25 procent av Sveriges fjärrvärme, motsvarande 820 000 villor/lägenheter. Därtill får vi el till 250 000 hushåll.

Även materialåtervinningen är i världsklass: Minst 90 procent av alla glasförpackningar och 90 procent av tidningspapperet blir till nya produkter. På köpet minskar också energiförbrukningen. En gammal tidning som processas till en ny sparar energi som räcker för att koka 38 koppar hett vatten – jämfört med om man använder jungfrulig råvara från skogen. När Sverige årligen återvinner 420 000 ton tidningar ger det en energivinst som man skulle kunna koka en termos hett vatten med - till varenda människa i världen!

Succé? Absolut. En hantering som sedan länge också exporteras som teknik och management och ger vårt land intäkter och jobb. Green business.Problemet då? Jo, avfallsmängden växer och är nu uppe i cirka 500 kg per person och år. Det är på tok för mycket, och visar att vår dagliga konsumtion från steg ett i kedjan är ekologiskt ohållbar. Därför måste Sverige inte bara satsa på allt bättre recycling, återvinning, utan också på reducing, det vill säga minska förbrukningen i sig.

Hur då? Genom incitament för gamla hederliga hantverkare som reparerar skor, soffor, väskor, maskiner så att vi slipper att alltid köpa nytt och istället kan bryta slit-och-släng-karusellen. Genom att företag leasar ut kylskåp och tvättmaskiner och säljer funktioner snarare än kapitalvaror. Genom bil– och cykelpooler. Genom teknikutveckling som gör grejor materialsnålare (nanotekniken lovar mycket). Genom oljeavveckling.

Att göra vårt land resurssnålare och därmed mer solidariskt i världen måste bli del av den nya berättelse om Sverige som vare sig socialdemokratin eller alliansregeringen hittills lyckats samla sig till.