Torgny Segerstedt kompromisslösa kamp mot nazismen skall bli film: "Dom över död man". Regi: Jan Troell. Det kan bli bra. Troell har gjort flera av de allra bästa svenska filmerna. Debuten 1966, "Här har du ditt liv" efter Eyvind Johnsons självbiografi "Romanen om Olof", är ett mästerverk. Den senaste, "Maria Larssons eviga ögonblick", från 2008 lämnar ingen oberörd.

Båda filmerna handlar i grund och botten om samma sak – människor som finner sig själva. Det komplicerade, motsägelsefulla, men också episka är Jan Troells starkaste sida som filmare. Så har han skildrat såväl författaren, nobelpristagaren, landsförrädaren och nazisympatisören Knut Hamsun som ingenjören, polarforskaren, fantasten och ballongflygaren Salomon August Andrée. På något sätt lyckades Troell också ta sig an den unge, fantiserande trippelmördaren från Åmsele, Juha Valjakkala, i filmen Il Capitano.

Teologen och religionshistorikern Torgny Segerstedt fann sig själv i motståndet mot nazismen. Liberal huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). I varje stund en ytterst komplicerad och motsägelsefull människa. Troende, icke troende, auktoritär, demokratikämpe, beundrad, ensam.

Segerstedt stod inte främmande för sin tids fascination för starka män – i ett närmast lärjungeförhållande till bankmannen Marcus Wallenberg (häradshövdingen). Men han svalde aldrig den till storhet förklädda dumheten.

Ledarkommentaren den tredje februari 1933, när Adolf Hitler gripit makten i Tyskland, är presshistoria: "Herr Hitler är en förolämpning".

Och när Wallenberg under kriget föreslog att GHT skulle dämpa tonen, för att inte provocera Tyskland, bröt Segerstedt kontakten.

I nationens intresse utsattes GHT för annonsbojkott, censur och transportförbud. Torgny Segerstedt översköljdes med till synes förnuftiga argument för en mjukare hållning till nazismen. Till sist kallade kung Gustaf V upp redaktören på slottet för ett förmaningstal i Sveriges namn. Segerstedt svarade: "Jag skriver bara det som mitt samvete bjuder mig". Han förblev oresonlig i kampen för frihet, demokrati och människovärde.

Torgny Segerstedt var stor på två sätt – minst. Han upptäckte faran tidigt och han vägrade att låta sig nötas ner av hänsyn till än det ena, än det andra. Han såg att nazismen angrep fundamenten för ett rättfärdigt samhälle. Han insåg att kompromisser med en sådan ideologi är en pakt med djävulen.

Så länge nazismen segrade var Torgny Segerstedt en komplikation i Sveriges förhållande till Nazityskland. Nationens hjälte blev han först efteråt. Själva kan vi lära oss att även om politik är och måste vara det möjligas konst, så finns det gränser. Knappast någon vill ge upp alla människors lika värde. Påtagligt många tycker att några mindre gränsförskjutningar inte är något problem.

Argument för små eftergifter saknas aldrig. Många tyskar upptäckte efter kriget att deras skuld bestod i den samlade tyngden av många små, ibland fjäderlätta kompromisser, med djävulen.

I dag, när främlingsfientligheten tagit sin in i riksdagen är Torgny Segerstedts minne viktigare än någonsin. För som Troell citerar ur Havamal:

"Fä dör, fränder dör, själv skiljes du hädan, ett vet jag, som aldrig dör, dom över död man."