I går skrevs nutidshistoria. Efter 18 dagars intensiva protester avgick Egyptens president Hosni Mubarak. Det som nu skett är stort. För Egypten, för arabvärlden, och för alla människor runt om i världen som tror på frihet, demokrati och på att människor med gemensamma krafter kan försätta berg.

I glädjeruset får man dock inte glömma att kampen är långt ifrån vunnen. Nu tar ett militärt råd över i Egypten. Meningen är att det skall vara en övergångslösning till dess att demokratiska val kan hållas. Förhoppningsvis blir det så, men det finns inga garantier. Det har hänt förut att en störtad diktatur ersatts av en annan. Iran är bara ett exempel. Positivt är i alla fall att oppositionsledaren Mohamed El Baradei sagt att han ser fram emot att arbeta med militären för att förbereda fria och rättvisa val och att makten bör delas av armén och folket.

På omvärldens axlar vilar nu ansvaret tungt att inte släppa Egypten (eller Tunisien för den delen) ur sikte och att fortsatt stödja arabvärlden på deras väg mot demokrati. Och oavsett hur stor oron är för framtiden så kan ingen förneka egyptierna den glädje de känner nu. Första steget – om än av många – mot en bättre tillvaro är taget.