För att locka folk till Slottsskogen behövs inga morötter. Däremot kan morötter bli ett hinder - om de får odlas på privatiserad parkmark. Och det skulle i praktiken bli utfallet om förslagen om två koloniområden vid utkanten av parkområdet blir verklighet.

Ett slags utvidgad Slottsskogskoloni är en del av det omfattande programförslag för Slottsskogens framtid som byggnadsnämnden sänt för yttrande till ett antal nämnder.

I Göteborgs Stads planer för nya koloniområden nämns dock Slottsskogen också som ett tänkt område. Där framhålls att de odlingsområden som anläggs är tänkta för boende i respektive stadsdel. Områdena skall dock vara öppna för förbipasserande så att de blir en tillgång gör stadsdelen.

Att kunna lukta på andras blommor längs en genomgångsväg kan dock aldrig kompensera för bortarrenderad spelyta, solyta eller lekyta för hundar. Hur Marina Johansson (S) och Kia Andréasson (MP) i en debattartikel i GT försöker göra gällande att kolonisering av en del av Slottsskogen är något annat än att nagga allmän parkmark i kanten är oförskämt.

Att park och naturnämnden markerat att stugorna skall vara enkla och att området skall koncentreras till det som idag fungerar som upplagsplats för park- och naturförvaltningen förändrar inget i sak. Även små skjul inom inmutat område innebär en begränsning för andra än lottägaren.

Vidare gör planerna för Slottsskogen ingen hemlighet av att skötseln av parken kräver en parkstation. Om kolonilottsplanerna blir verklighet måste den helt enkelt förläggas någon annanstans inom parkområdet – och den plats som pekats ut är Dalens fotbollsplaner. Det området skulle alltså krympas. 

Men, säger kanske någon, är inte de vackra koloniområden som finns i centrala stan en tillgång för Göteborg? Och visst är exempelvis den befintliga Slottsskogskolonin, liksom den vid Medicinarberget, attraktiva inslag i stadsbilden. Dessa områden har kulturhistoriska värden som gör bevarandeplaner motiverade. Den snickarglädje som utmärker en del av dessa jämförelsevis stora och kärleksfullt underhållna kolonistugor bidrar till charmen.

Att det är angeläget att bevara dessa unika koloniområden är dock en helt annan sak än att etablera nya på parkmark som skall utgöra rekreationsområde för alla göteborgare, liksom hågade besökare. Det har inte bara den borgerliga oppositionen fattat utan även förvaltningarna!

I sin avrådan till byggnadsnämnden skriver kulturförvaltningen om koloniområden att sådana anläggningar ofrånkomligen innebär att viss mark privatiseras och därmed inte bli öppen för alla.

Även park- och naturförvaltningen förordar att exploatering i form av kolonistugor och odlingslotter undviks i Slottsskogen. Tjänstemännen påpekar att de randområden som är aktuella för koloniplaner är viktiga såväl för att ge parken en mer skyddad känsla, som för de hundägare som kommer dit med picknickkorgar.

En egen täppa är en njutning och att erbjuda fler sådant nöje är lämpligt ute i stadsdelarna. Men för Slottsskogen betyder inte koloniområden utveckling utan bitvis avveckling. Det är oacceptabelt.

GP 10/2 -11