När barn placeras i fosterhem, på institution eller i särskola tar kommunen ett långsiktigt ansvar. Besluten måste vara välgrundade, kontrollerbara och de måste följas upp med största noggrannhet. Slarviga beslut och dålig uppföljning är oförsvarligt. Det finns för många exempel där barn fått sina liv förstörda när kommuner ingripit halvhjärtat.

I går kunde GP visa att vanvård av barn inte tillhör det förflutna. "Upprättelseutredningen" konstaterar att våld och sexuella övergrepp mot omhändertagna barn fortfarande förekommer. Och vad värre är. Utredningen finner att det saknas rutiner för att förebygga, upptäcka och förhindra vanvård och övergrepp.

Alltså fungerar inte ens det blygsamma regelverk som finns. Socialtjänsten är skyldig att besöka fosterhem och institutioner minst två gånger om året. Men enligt det ansvariga kommunalrådet i Göteborg, Dario Espiga, finns ingen samlad uppfattning om vilken vård de placerade barnen får och hur det går för dem. Det är mycket anmärkningsvärt.

Espiga lovar snabb bättring. Det är en berömvärd prestigelöshet. Men det är uppenbart att lagstiftningen behöver skärpas. Det är ju inte första gången en utredning kommer fram till att omhändertagna barn farit illa. Barnskyddsutredningen presenterade för ett drygt år sedan tre synnerligen rimliga förslag:

Kommunernas socialnämnder skall vara skyldiga att utbilda dem som tar hand om barn i familjehem.

Familjehemsplacerade barn skall ha tillgång till en namngiven socialsekreterare som de kan ringa till när som helst.

Samma socialsekreterare skall vara skyldig att besöka familjehemmet fyra gånger per år.

Självklart är detta minimikrav som bör gälla oavsett på vilket sätt ett barn är omhändertaget.

Tyvärr har inte mycket hänt. Folkhälsominister Maria Larssons lovar i dagens GP att komma med lagförslag längre fram under mandatperioden. Det är svårt att förstå varför hon anser sig behöva upp emot fem års betänketid för att genomföra något så enkelt och nödvändigt.

Särskolan är till för barn som på grund av utvecklingsstörning inte klarar sig med det stöd som grundskolan är skyldig att ge. Särskolan behövs, men slutbetyg från särskolan stänger många utbildningsvägar och arbetsmöjligheter. Därför är det mycket viktigt att barn inte placeras i särskolan på felaktiga grunder och efter slarviga utredningar.

Ändå sker precis detta, enligt generaldirektörerna för Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Socialstyrelsen och Skolverket. I en artikel på DN Debatt kritiserar de fyra generaldirektörerna 30 undersökta kommuner:

"I de allra flesta ärenden är det omöjligt att säga om barnet ska gå i särskolan eller inte utifrån de utredningar som är gjorda".

Skolinspektionen har under utredningens gång funnit flera barn i särskolan som inte borde ha placerats där. Då finns det förmodligen fler. Att samtliga kommuner omprövar sina särskoleplaceringar är ett minimikrav. Liksom att de barn som får återvända till grundskolan ges all tänkbar hjälp att komma ifatt sina kamrater.

$1