I tisdags fylldes gatorna i Kairo av tiotusentals demonstranter som protesterade mot fattigdom, korruption, tortyr och brist på mänskliga fri- och rättigheter. Även i andra städer som Suez, Alexandria och Assiut begav sig folk ut på gatorna. Människomassorna krävde president Mubaraks avgång.

Det som nu händer i Egypten är en reaktion på den i Tunisien pågående Jasminrevolutionen. Den startades av att en man i staden Sidi Bouzid som i december brände sig levande i protest mot den korrumperade regimen. Aktionen skapade en våg av protester som spred sig över landet via internet.

För två veckor sedan, efter en tid av stor politisk oro i landet, avgick den tunisiska regeringen och kort därefter flydde president Zine el-Abidine Ben Ali utomlands. Han och hans familj är nu internationellt efterlysta.

Att det tunisiska folket lyckades få diktatorn Ben Ali på fall och nu har utlovats fria val inom en sexmånadersperiod, har lett till liknande demonstrationer på flera håll i Nordafrika. Nu har turen kommit till Egypten. Men om de protesterande egyptierna kommer att lyckas avsätta Mubarak, som hållit sig fast vid makten sedan 1981, och ersätta detta med ett demokratiskt styre är svårt att säga. Det man kan göra är att hoppas.

För oss som lever i Västeuropa, där frihet, demokrati och yttrandefrihet relativt länge varit självklarheter är det svårt att tänka sig in i hur det kan vara att inte tillåtas delta i fria val eller att ständigt vara rädd för att bli fängslad om man engagerar sig i "fel" politisk rörelse. Genom internets intåg har vi getts ökade möjligheter att få insyn i ett Nordafrika bortom sandstränder och All inclusive-hotell. Det är viktigt.

Omvärldens stöd ger de demonstrerade egyptierna ytterligare kraft att våga sätta ned foten mot censur och diktatur. Frågan är bara om det räcker. Egypten är ett fattigt land med många miljoner fler invånare än Tunisien. Militären och polisen, som stöder president Mubarak och hans regim, är dessutom en svår motståndare för den folkopinion som kräver en bättre tillvaro. Flera personer har dödats i sammanstötningarna mellan polis och demonstranter. Regimen har också blockerat flera av de kanaler på internet som oppositionen använder sig av för att sprida sitt budskap. Till exempel Twitter. Man har också klargjort att nya demonstrationer inte kommer att accepteras.

Ytterligare ett faktum som talar emot ett avsättande av Mubarak, är att Egypten är idag en av USA:s närmaste allierade i arabvärlden. För Barack Obama och den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton är det viktigt att det förblir på det sättet.

I en kommentar till tisdagens händelser uppmanade Clinton Mubarak och den övriga ledningen i landet att "visa att man svarar mot folkets behov och påbörja politiska, ekonomiska och sociala reformer som kan förbättra deras liv och hjälpa Egypten att blomstra". Samtidigt tydliggjorde hon att USA:s intryck är att regeringen i Egypten är stabil och kommer att sitta kvar.

Vilken väg protesterna tar kommer att utkristallisera sig under den närmsta tiden. Men bara det faktum att det börjat pyra ordentligt bland vanliga människor inger hopp.

I alla fall så länge det är frihet som efterfrågas, och inte islamism.