Få djurförsök får nej vid prövning i de etiska nämnderna, berättar GP i dag, måndag. Märkligt kan tyckas, särskilt om statistiken kopplas till kritik från djurskyddsrörelsen om att "forskarna styr".

Samtidigt upplever många forskare, inte minst vid universiteten, att det är väldigt svårt att få tillstånd.

Hur kan dessa, rakt motsatta uppfattningar, florera?

Få avslag kan förklaras med att svenska forskare oftast är väl insatta i vilka spelregler som gäller. Det vet på förhand att de skulle få tummen ned av nämnden för bristfälligt beskrivna ansökningar.

– Vi anhåller om att göra försök som är välmotiverade. Vi skulle inte heller få anslag från exempelvis Vetenskapsrådet om vi inte ägnade oss åt relevant forskning, eller om vi inte följde de etiska riktlinjer som finns, säger Mia Ericson, beroendeforskare vid Göteborgs universitet.

Få avslag betyder dock inte att Göteborgs djurförsöksetiska nämnd är nöjd med varje ansökan. Villkor ställs som de kritiserade forskarna sedan anpassar sig efter. I andra fall händer det att forskarna helt enkelt drar tillbaka sin ansökan.

En vanlig missuppfattning bland de djurrättsaktivister, som lusläser ansökningar och för bok över hur många djur som "mördas", är att tillstånd är lika med genomförd forskning.

Men i slutändan får projektet kanske inte ekonomiskt stöd, eller så läggs det ned av andra skäl.

– Jag har fått negativ uppmärksamhet som hörde samman med en ansökan om forskning kring nikotinberoende och kvinnor. Men projektidén har fallit, försök har aldrig ägt rum, berättar Mia Ericson.

I Göteborgs djurförsöksetiska nämnd sitter sex forskare och sex lekmän, samt ordföranden med utslagsröst. På lekmannasidan finns fyra politiker, en representant för Djurskyddet Sverige och en för Djurens rätt.

I senaste numret av Djurens Rätt sågar Louise Hernander, lärare och zoolog med inriktning mot djurskydd, den sammansättningen. Hon kräver att politikerna ersätts med representanter för djurskyddsgrupper.

Det skulle säkerligen bädda för hetsiga diskussioner. Men skulle det gagna det allmänna bästa?

Det finns flera parter som bör få insyn och kunna påverka, varför politikerna har sin plats. De skall företräda den allmänhet som ofta känner stor omsorg om djuren, men också en allmänhet vars inställning till försök på mindre djur blivit lite mer tillåtande (enligt Eurobarometern).

Och skall vi tala millimeterrättvisa, då bör kanske representanter för landets olika patientföreningar också sitta med i de etiska nämnderna?

En forskare kanske drömmer om Nobelpris. Men mot ett räddat liv väger det lätt. Och det är hoppet om att hjälpa sjuka, som i huvudsak driver forskaren. Djurförsöken är ett medel, ett nödvändigt ont. Men om djuren har ont i onödan påverkas forskningen negativt. Resultaten blir svårare att tolka. Och vem vill riskera det?

Regelverket för djurförsök förstärktes nyligen genom ett EU-direktiv. Målet är att minska antalet djurförsök och förbättra efterkontrollen. Att Sverige redan ligger långt framme innebär dock inte att vi inte kan göra mer. Nationella riktlinjer skulle minska de skillnader i bedömningarna som finns mellan landets olika etiska nämnder.