I onsdags förändrade regeringen den svenska invandrarmottagningen radikalt. Reformen, som skickar nyanlända till arbetsförmedlingen i stället för till socialkontoret, är bra. Men det skulle överraska om den är tillräcklig. Utgångsläget är besvärligt.

Det tar alldeles för lång tid innan invandrare med flyktingbakgrund etablerat sig på arbetsmarknaden. Enligt en utvärdering från regeringskansliet har cirka 15 procent av männen arbete ett år efter att de fått uppehållstillstånd, 35 procent efter tre år och 50 procent efter fem år. För kvinnorna är det ännu svårare. Fem procent har arbete efter ett år, 20 procent efter tre år och 30 procent efter fem år.

Föga överraskande har lågkonjunkturen och finanskrisen slagit extra hårt mot invandrare födda utanför Europa. Från 2007 till 2010 har sysselsättningsgraden i åldersgruppen 16 till 64 år sjunkit till 68 procent jämfört med svenskfödda. Samtidigt har sysselsättningsraden för invandrare med europeiskt ursprung ökat från 83 till 84 procent.

Den viktigaste förutsättningen för ett bättre etableringsresultat är en ekonomisk politik som sänker arbetslösheten generellt. Då kommer också de som står långt bak i arbetslöshetskön närmare ett jobb. Men naturligtvis spelar också introduktionen i Sverige en stor roll.

Den gamla politiken där nyanlända invandrare togs omhand av kommunernas socialtjänst innan de så småningom slussades ut på arbetsmarknaden misslyckades. Från 1 december är det i stället Arbetsförmedlingen som har samordningsansvaret.

Arbetsförmedlingen skall kartlägga den nyanländes utbildningsbakgrund, arbetslivserfarenheter samt behov av kompletterande utbildning och eventuellt andra insatser. Kartläggningen skall resultera i en etableringsplan som även omfattar obligatorisk utbildning i hur det svenska samhället fungerar.

Den nyanlände får rätt att välja en etableringslots som skall stötta och inspirera under etableringsprocessen. Lotsen får betalt för sitt arbete, men också betalt om och när klienten får arbete eller börjar studera på högskolenivå.

Reformen riktar sig till flyktingar, andra skyddsbehövande och deras anhöriga i åldern 20 till 64 år samt till ensamkommande ungdomar i åldern 18 – 19 år. Migrationsverket räknar med cirka 11 300 vuxna nästa år, vilket i så fall är drygt hälften av ett totalt beräknat flyktingmottagande på omkring 19 500 personer.

Det är utmärkt att regeringen byter utgångspunkt – från de nyanländas hjälpbehov till att se och stärka deras förutsättningar. Men ett bra komplement vore storskaliga försök med ekonomiska frizoner i storstadsområden som är särskilt hårt drabbade av arbetslöshet och fattigdom. Med förebild i Frankrike skulle i så fall skatter och avgifter sänkas för företag som etablerar sig i utsatta områden och anställer folk från området.

Frizoner kan förhoppningsvis vidga arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån att få ett jobb – oavsett hur bra introduktion de får. En utredning om frizoner är "på gång". Låt den arbeta fort.

$1