I den bästa av världar skulle alla barn ha det bra. De skulle ha ombonade hem, mat på bordet och hela kläder på kroppen. De skulle vara trygga och lyckliga, och leva liv där det fanns plats för såväl lek som lugn och ro. Men för att alla barn skall ha det bra krävs att alla föräldrar förmår leva upp till vad det innebär att ha ansvar för en annan människas väl och ve. Så är det inte i dag. Och så kommer det förmodligen aldrig att bli. Därför är det oerhört viktigt att samhället finns där och kan stötta och hjälpa när familjer hamnar snett. Annars har utsatta barn ingen chans.

Vilka rättigheter dessa missgynnade barn har diskuterades i går på Barnrättsdagen i Folkets hus vid Järntorget. Bakom arrangemanget stod bland annat Kunskapscentrum för barnkonventionen i Västra Götaland och Social Resursförvaltningen i Göteborgs stad. Fokus skulle ligga på barn i familjer med missbruk eller psykisk sjukdom. Men det talades i princip lika mycket om barn som lever i andra former av utsatthet som till exempel barn i socioekonomiskt svaga familjer, barn till begåvningshandikappade föräldrar och barn som lever i familjer där det förekommer våld eller hedersförtryck.

Oavsett vad det är som ligger bakom att unga människors uppväxtmiljö inte fungerar så måste det finnas såväl kunskaper som resurser inom kommuner och landsting att ingripa i tid. Något som bland annat Anna Johansson (S), som var inbjuden som talare, pratade mycket om:

– Det sägs ofta att vi redan på förskolan, BVC eller till och med MVC kan se vilka barn som ligger i riskzonen. Ändå kommer många av de här barnen ur grundskolan helt trasiga vid 15 års ålder.

Anna Johansson påpekade också att det är viktigt att "hålla i" problemfamiljer eftersom många sätter i system att flytta till en ny kommun eller ny stadsdel så snart det börjar brännas. Då tar det ofta väldigt lång tid innan de tjänstemän som tar över ärendet får full överblick och insatserna för familjen kan börja om. Kan man få kommunikationen att bli bättre mellan olika kommuner, olika stadsdelar och inte minst mellan regionen och kommuner så finns mycket att vinna.

En annan av talarna på Barnrättsdagen var Ingemar Kjellmer, professor emeritus i pediatrik och verksam vid Centrum för barns rätt till hälsa vid Drottning Silvias barnsjukhus. Han redogjorde för hur barns hjärnor utvecklas och visade hur allvarligt barn påverkas av negativ stress under uppväxten. Med tanke på hur allvarliga konsekvenserna blir för de barn som växer upp i otrygghet och kaos med missbrukande eller våldsamma föräldrar, är det kunskaper som alla som möter missgynnade barn borde ha.

Förhoppningsvis lyckades de kloka talarna väcka tankar hos alla de tjänstemän som fanns på plats. Tankar som leder till att arbetet med missgynnade barn i framtiden blir mera långsiktigt och utan stora hål i det sociala skyddsnätet. Även om det kan kännas svårt att lyfta blicken från den egna ettårsbudgeten måste stadsdelarna kunna göra det. För det handlar om barns liv. Och det man investerar i en ung människas framtid i dag, får man igen i morgon. Så enkelt, och så svårt, är det.