Sju år. Så lång tid tar det i genomsnitt för en person som invandrar till Sverige att etablera sig i samhället. Lite kortare för män. Lite längre för kvinnor. Det är inte bara orimligt. Man kan fråga sig hur det ens kan vara möjligt att det tar nästan ett decennium för företagsamma människor, vilka i många fall flytt över halva världen för att skapa en bättre framtid för sin familj, att bygga upp en ny tillvaro i Sverige?

Ett av svaren på den frågan kan vara den syn på invandrare som varit den gängse inom myndighetssverige under lång tid. Istället för att se dem som kommer hit som starka kompetenta vuxna, har det satts en svaghetsstämpel på invandrare. När nyanlända borde fått verktyg för att själva skapa sig en fungerande tillvaro, har samhället behållit verktygen själv, och styrt och ställt med människors liv över deras huvuden.

Att man utgått ifrån ett omhändertagandeperspektiv när det gäller vuxna människor har skapat en situation där passiviteten bett ut sig och den personliga initiativkraften dött ut. En situation regeringen Reinfeldt nu försöker ändra på.

Den första december träder därför en etableringsreform i kraft. En reform som är den största förändringen inom svensk integrationspolitik på 25 år. Fokus ligger främst på att alla nyanlända så fort som möjligt skall lära sig svenska och få in en fot på arbetsmarknaden. Det innebär att den som kommer till Sverige i framtiden inte kommer att interagera med Socialtjänsten i första hand, utan med arbetsförmedlingen. Omedelbart efter att någon beviljats uppehållstillstånd är det då arbetsförmedlingens skyldighet att gå igenom vilken kompetens individen besitter, var i landet denna kompetens eventuellt efterfrågas och vilka kompletterande utbildningar som skulle kunna underlätta för vederbörande att hitta ett arbete.

En annan del av reformen är den om en generell etableringsersättning som är lika över hela landet. Ersättningen är individuell och baserad på aktivt deltagande i de insatser som arbetsförmedlingen sammanfattat i en etableringsplan. En obligatorisk del i nyanländas etablering kommer också att vara samhällsorientering. Skall man kunna leva ett aktivt liv i Sverige och delta i samhället är det viktigt att veta hur saker och ting fungerar.

Så här på förhand är det naturligtvis svårt att veta hur dessa förändringar i integrationspolitiken kommer att falla ut. Säkerligen kan det på sina håll vara svårt att göra sig av med synen på flyktingar och invandrare som svaga människor som bör tas om hand av snälla storebror Sverige. Men allteftersom det nya systemet sätter sig kommer det förhoppningsvis att visa positiva resultat. Att ansvar och lagom hårt ställda krav får människor att växa och bli starkare, är en sanning som de flesta kan skriva under på. Det gäller även nya svenskar. Får nyanlända bara bättre möjligheter att med rätt stöd och vägledning greppa sitt eget öde, finns det ingen anledning att vägen till en stabil plats i samhället skall kunna kortas med flera år.

Det finns inga genvägar. Skall nyanlända kunna etablera sig i Sverige handlar det om två saker. Jobb. Och språk. Detta har regeringen förstått och agerat efter. Äntligen.

GP 18/11 -10