På förstasidan på gp.se häromdagen hittade man referenser till bland annat Halmstad, Örebro och Manchester. För en person som inte känner till vad dessa begrepp står för, eller var städerna ligger, hade det nästan varit omöjligt att ta till sig nyhetstexterna. Att ha grundläggande geografiska kunskaper om såväl sitt närområde, som om Sverige och Europa tillhör allmänbildningen. Det är kunskaper svenska barn bör få redan i låg- och mellanstadiet. Vikten av att tidigt ge unga tillgång till dessa gemensamma referensramar, är dock inte en självklarhet för alla.

Nästa höst kommer en ny läroplan för grundskolan träda i kraft. Tidigare har det varit diskussioner om undervisningen i religionskunskap och varför skolan bör lägga mer tyngd på den religion som präglat vårt västerländska samhälle i tusen år, än på buddism och taoism. Nu är det geografiämnet som hamnat i hetluften.

Ett stort antal experter är upprörda sedan Utbildningsdepartementet ändrat i det förslag som Skolverket lämnat till ny kursplan för geografiämnet. Framförallt bottnar ilskan i att utrikesminister Jan Björklund (FP) och hans medarbetare anser att elever i låg- och mellanstadiet även fortsättningsvis främst bör fokusera på att lära sig det viktigaste geografiska företeelserna i Sverige, Norden och Europa, och vänta med gå vidare till resten världen tills att barnen kommer upp i högstadiet.

I en debattartikel i SvD skriver ett antal professorer i naturgeografi, kursplaneförfattare och andra att " Björklund tar kursplanen tillbaka till en gammaldags studiegång där eleverna skall lära sig rabbla ren namnkunskap utan kontext".

Istället för att från början lära barnen om länder, städer, sjöar och hav och dess placering menar experterna att skolan så tidigt som möjligt måste "öka ungdomars beredskap för att agera i en dynamisk, globaliserad värld" (vad det nu kan betyda). Skolämnet geografi bör erbjuda eleverna "de metoder som de behöver för att som vuxna delta i och bidra till utvecklingen av ett demokratiskt, globaliserat och hållbart samhälle".

Vilka dumheter. Som om människor med gedigna grundkunskaper skulle vara mindre demokratiska. För att barnen skall kunna se sammanhang och konsekvenser och kunna dra de slutsatser som kursplaneförfattarna efterfrågar så måste de ju känna till hur vår del av världen är beskaffad. Hur skall de annars kunna sätta vårt sätt att leva i relation till hur det ser ut i andra delar av världen? Eller som Jan Björklund uttryckte det i P1 i förra veckan, apropå att barn borde lära sig mer om klimatfrågor:

"Om man läser att isbjörnarna får mindre is på Nordpolen men inte vet vad Nordpolen är, eller om man inte vet vad Arktis och Svalbard och Grönland är, och var det ligger ungefär, så har man ju väldigt svårt att förstå den här diskussionen".

Under lång tid har barn i den svenska skolan först fått lära sig om det som ligger nära dem själva, geografiskt, kulturellt och politiskt, innan man vidgat resonemangen. Det är en klok strategi som inte är det minsta omodern.

Det handlar om att ge våra barn och ungdomar en stadig kunskapsmässig grund att stå på. Om inte eleverna har gedigna baskunskaper (och här ingår rabblande av namn på kartan) kommer de aldrig kunna "agera i en globaliserad värld" särskilt väl.

$1