I flera landsting runt om i Sverige är det en självklarhet att blivande föräldrar (om de så önskar) vid rutinultraljudet får veta vilket kön bebisen i mammans mage har. Inte i Västra Götaland. Där finns det i stället sedan länge en policy om att vägra avslöja barnets kön för undrande föräldrar.

Att man inom VG-regionen resonerar som man gör går att ha viss förståelse för. Det är bara ett drygt år sedan det uppmärksammades att ett föräldrapar i Eskilstuna gjort abort strax före artonde veckan (där gränsen för fri abort ligger) för andra gången, sedan de fått veta att fostret var en flicka. Och att barn aborteras för att de har "fel" kön är något som man i det längsta bör motarbeta.

Men nu det ändå så att nästan alla rutinultraljud görs när gränsen för fri abort passerats. Den risk för att barn skulle aborteras om föräldrarna fick veta om fostret i magen har snopp eller snippa är därför försvinnande liten. Görs ultraljudet efter vecka 18 bör det därför vara möjligt att kunna berätta för föräldrarna om barnets kön.

De mammor och pappor som inte nöjer sig med den offentliga vårdens hopknipna läppar får i dag vända sig till de privata mödravårdsklinikerna och betala för ett köns-UL senare i graviditeten. Så gjorde vi. Inte på grund av något så idiotiskt som att kunna inreda eller köpa kläder i "rätt" färg. Jag får allergiska utslag bara av tanken på att könskoda bebisar med hjälp av så kallade "kill- och tjejfärger". Jag är dessutom så vidskeplig att jag knappt köpte en grej till mina barn innan de gjorde entré i världen utanför magen.

Däremot var det en självklarhet för mig att ta reda på så mycket som möjligt om personen inuti min kropp. Personligen har jag enklare att relatera och knyta an till en människa jag vet könet på och som har ett eget namn, än någon som bara är en "den" "h*n" eller "bebben". Jag vet att jag inte är ensam om att känna så.

Nu kan man naturligtvis invända och säga att rutinultraljudet i vecka 18 är till för att ta reda på hur långt gången graviditeten är och om barnet är friskt. Självklart är det där fokus måste ligga. I många fall går det heller inte att se vilket kön barnet har så tidigt. Det får man som förälder respektera. Men om den som gör ultraljudet trots allt ser könet tydligt och klart, borde han eller hon berätta om mamman och pappan vill det. Och det är dit sjukvården verkar vara på väg.

– Vi har blivit mer liberala med det där i dag. Är det så att könet syns tydligt och föräldrarna är överens om att de vill veta så säger vi det, sade till exempel Lars-Åke Mattsson, professor och överläkare i obstetrik och gynekologi vid SU/Östra, i GP häromdagen.

Det är bra att rådande praxis är på väg att förändras. Föräldrar har rätt till all den information som kommer fram vid en ultraljudsundersökning. Att då hålla könet hemligt fast man som barnmorska eller läkare vet, är inte rätt.

De mammor och pappor som känner att de rent psykologiskt har behov av att veta om det är Karl eller Agnes som ligger i magen, bör visas samma respekt som de som nöjer sig med en "den" tills bebisen tittar ut. Dessutom bör man slippa alla korkade påpekanden om att "öppna julklappen i förväg". Det är ett människa det handlar om. Ingen wokpanna.