Den ärftliga monarkins pris kan i vissa avseenden vara närmast omänskligt högt. En person föds till ett ämbete han eller hon aldrig själv fått välja och skall sedan försöka leva upp till alla tänkbara ideal och upphöjdhet.

En bok om kungen vållar just nu medial uppståndelse. Bilden av honom är inte helt smickrande och den som så önskar kan få de flesta fördomar om Stureplansfestande bekräftade. Vad som sedan är sant och inte sant lär aldrig kunna fastslås. En del händelser ligger långt tillbaka i tiden och som landets främste officielle person har kungen ända sedan kronprinstiden varit utsatt för allehanda rykten.

Kungens egna kommentarer är hittills kortfattade. Hur sedan synen på monarkin påverkas återstår att se. Men det kan ju noteras att exempelvis Republikanska föreningen understryker att granskningar av kungen är välkomna, men bör gälla hans maktutövning och inte handla om hans privatliv.

En reflektion är dock svår att undgå. Det danska kungahuset och drottning Margrethe har genom att bjuda på sig själva lyckats skapa en mer öppen och vardagsnära relation till folket än det mer slutna svenska kungahuset. Då blir det lättare att hantera olika "affärer". I Sverige pendlar kungajournalistik fortfarande väl mycket mellan antingen underdånigt svassande eller skandalskrivande. Kungen borde ha en del att lära av sin kvinnliga kusin. Då kunde en del av de tvära kasten undvikas.

GP 5/11 -10