Valrörelsens upplopp blev riktigt spännande. SVT:s valvaka däremot blev aldrig någon rysare. Valundersökningen, strax efter åtta, pekade mot en klar alliansseger. Så blev det också. Under kvällens röstsammanräkning justerades procenttalen lite hit och dit. Resultatet blev det förutsedda. Moderaterna och Miljöpartiet gick kraftigt fram medan Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1914. Summan av kardemumman blev en alliansseger med hela 5,7 procentenheters övervikt.

Det kom att bli ett historiskt val. Socialdemokraternas kräftgång i väljaropinionen bekräftade att eran som statsbärande parti är över och Fredrik Reinfeldt blev den första borgerliga statsministern att få förnyat förtroende för ytterligare en mandatperiod. Det är det allra viktigaste i valet men har nästan glömts bort i häpenheten och upprördheten över att de främlingsfientliga Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen. Det var annars där som valnattens spänning stod att finna. Skulle Jimmie Åkesson och hans parti få en vågmästarroll eller skulle alliansen få egen majoritet. Det dröjde ända tills torsdagseftermiddagen innan det stod klart att det saknades två mandat för alliansen.

Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är att beklaga. Det är en sorglig påminnelse om att vi är ansatta av samma främlingsfientlighet som många andra europeiska länder, där främlingsfientliga partier sedan länge haft olika grader av framgångar. SD-frammarschen gör också regerandet mer mödosamt, men långt ifrån omöjligt, för ministären Reinfeldt. Men mer än så är det inte. Det leder inte till kaos! Det är inte en mardröm! Det innebär inte att ett nyval blir nödvändigt!

Det är inte ens överraskande! Jag tror att Jan Björklund hade rätt när han sa att vi har oss själva att skylla för att vi inte hanterat invandringsfrågan väl. I decennier har det stått klart att Sverige inte lyckats ta emot och integrera invandrare på ett värdigt sätt. Viktiga delar av den svenska offentligheten har inte förmått eller velat diskutera många människors oro och tveksamhet utan ofta viftat bort ifrågasättanden som främlingsfientlighet. Diskussionen har inte tagits på allvar och på djupet. Det måste vi ändra på!

Reaktionerna valnatten är oroande. De starka känslorna, överorden och Lars Ohlys töntiga vägran att låta sig sminkas ihop med Jimmie Åkesson, företrädaren för ett annat ytterlighetsparti, måste ersättas av sans och klok eftertanke. Annars riskerar vi att förvandla en sorglig samling politiska vildar till jättar. Eftervalsdebatten förs också delvis i affekt. Att utestänga Sverigedemokraterna från utskottsarbetet i riksdagen kommer bara att hjälpa dem att måla bilden av sig själva som en trakasserad grupp sanningssägare, motarbetad och mobbad av etablissemanget. Att däremot aldrig någonsin förhandla eller göra gemensam sak med SD är en självklarhet.

De av oss som anser att Sverige behöver en fortsatt stor invandring, att vi behöver berikas av andra nationaliteter och kulturer och att vi helt enkelt är för få i Sverige för att bära våra välfärdsåtaganden, är skyldiga att föra en djup och bred diskussion om hur vi skall lyckas integrera alla invandrare. Vi måste lära av andra nationer, både de som lyckats och de som misslyckats. USA och Israel är länder som i många stycken gjort en gigantisk invandring till en styrka. De har visat att mångfald och öppenhet alltid bättre än enhetlighet och slutenhet.

PS : Vad synd att Kristian Luuks okänsliga barnsligheter under SVT:s valvaka tilläts ta tid från Sören Holmbergs kunniga valanalyser!