Socialdemokraterna har tillsatt sin kriskommission efter valförlusten, med bland andra Anna Johansson från Göteborg som en av ledamöterna.

Vad som kommer ut av kriskommissionen återstår att se. Sådana dokument brukar ha varierande värde. I bästa fall kan de ligga till grund för en mer genomgripande diskussion; i sämsta fall kommer de främst att samla damm på någon hylla.

Socialdemokraterna verkar fortfarande vara i något av chock efter valförlusten. De flesta interna kommentater handlar om att partiet inte tillräckligt kraftfullt drev sina frågor, inte att frågor eller budskap varit fel. I Agenda i måndags hävdade Nalin Pekgul att det stora misstaget varit att S skulle ha tävlat med Moderaterna om att "underlätta för medelklassen". Redan på valnatten ansåg Veronica Palm att misstaget varit att inte tillräckligt betona skillnaderna i samhället.

Anna Johansson å sin sida förefaller vara inne på att budskapet inte nått fram. I en kvällstidning nämner hon "förstärkt opinionsbildning" som förstahandsåtgärd för att komma ur den nuvarande krisen.

Problemet för Socialdemokraterna har snarare varit att människor inte känt igen sig i verklighetsbeskrivningen. Någon verklig självprövning ägde inte rum efter 2006 års val. I stället uppfattades förlusten av regeringsmakten som en förolämpning och vägen tillbaka var att med alla tillgängliga medel kritisera regeringen i varje sakfråga, med utgångspunkten hur orättvisor och växande klyftor medvetet skapades.

Institutet United Minds presenterade i början av veckan en intressant första studie av de frågor som fått väljare att överge Socialdemokraterna för alliansen. Rut-avdraget, samarbetet med V och kärnkraften nämns som tre av de viktiga frågorna.

Rut-avdraget är ett intressant exempel på hur S i ivern att i varje fråga komma åt regeringen inte uppfattat stämningar i samhället – eller ens i den egna rörelsen. Mona Sahlin var en gång för Rut-avdrag. Byggnads ordförande Hans Tilly har understrukit hur viktiga både Rut och Rot varit för att ge människor vita och trygga anställningar.

Men i valagitationen framställdes Rut som höjden av orättvisa, medan däremot Rot-avdraget skulle byggas ut. Väljarna har inte förstått logiken och barnfamiljer och pensionärer inte känt igen sig.

Samverkan med V och missnöjet i energifrågan illustrerar hur olika grupper från olika utgångspunkter känt tveksamhet inför de kompromisser som Socialdemokraterna tvingats till i den rödgröna samverkan. Just nu prisas denna samverkan, men jag skulle bli överraskad om den överlever i samma form till nästa val.

Ett ytterligare exempel på den bristande fingertoppskänslan i valrörelsen var förslagen om fastighets- och förmögenhetsskatten. Fastighetsskatten betecknades av Göran Persson som avgörande för förra valförlusten . Ändå återkom den och väljarna var inte dummare än att de förstod att även återinförd "liten" fastighetsskatt snabbt kan växa sig större.

Förnyelsen efter 2006 uteblev och i praktiken var Socialdemokraterna i årets valrörelse tillbaka på ruta ett, med i huvudsak återställare på programmet. Vart går färden nu? Att välja riktning vänsterut och sikta på att sparka ut ytterligare delar av den delvis förlorade medelklassen förefaller inte vara den mest framkomliga vägen.