Med sådana vänner behöver man inga fiender. Nog finns det en och annan som i denna valrörelse tagit chansen att påpeka det för Mona Sahlin. Samarbetet med (V) och (MP) må vara av nödvändigheten framtvingad, men det är långt ifrån uppskattat av alla.

Genom sällskapet med Lars Ohly, ökänd för att vurma för såväl skattehöjningar som stora utgiftsökningar, tvingas Mona Sahlin gång på gång i försvarsställning. Där måste hon sedan försäkra att de rödgröna visst förmår föra en ansvarsfull ekonomisk politik.

Följaktligen kunde SVT:s utfrågare i går inte missa tillfället att i partiledarintervjun pressa Lars Ohly på vilka skatter han och partiet helst skulle vilja sänka mer än de rödgröna enats om.

Med orden ”välfärdens behov skall styra” gled han halt förbi svaret. Väljarna anses av vänstern inte behöva veta i detalj vad partiet vill utan får nöja sig med ett diffust löfte om att värna välfärden.

Det borde göra en och annan lite nervös, trots att det finns bromsklossar i det rödgröna samarbetet. För fick vänstern bestämma kan ju den offentliga sektorn bli nästan hur stor som helst.

Problemet är att om skatterna blir för höga får det negativa konsekvenser för välfärden. Blir det för dyrt att jobba lite hårdare blir det också genast mindre intressant att anstränga sig.

Om Lars Ohly vill se hårdare tag i skattefrågor är han desto mjukare i straffrågor. För vänsterpartiet är mer förebyggande välfärdsarbete och mildare straffsyn idealet – ett skäl till varför de rödgröna inte lyckats leverera ett förslag till gemensam rättspolitik.

Man kan därför möjligen förstå varför den tilltänkte justitieministern (S) vill hålla sig utomlands i början på en eventuell mandatperiod. Men det ökar osäkerheten kring hur länge svenska folket skall tvingas vänta på klara besked i händelse av en rödgrön valseger.

Desto tydligare var Lars Ohly när hatobjektet friskolor kom på tal. Att allt fler niondeklassare inte lyckas nå målen skolan skyller han enkelt på friskolornas intåg på marknaden.

Friskolorna har gjort att elever i resurssvaga områden fått det sämre, slog han fast.

Ett uttalande som avslöjar en allmänt föraktfull inställning till en del resurssvaga föräldrars förmåga att se till sina barns bästa. Samt en brist på insikt om hur friskolorna faktiskt kan bidra till att minska segregationen, i jämförelse med det gamla systemet.

Dogmatismen stannar dock utanför de egna ytterdörrarna hos familjen Ohly, vilket fick satirsångare Dorsin att i sin valvisa peta in att vänsterledaren hycklar lika bra som ledarna i det gamla Sovjet.

Den piken visste var den tog och Lars Ohlys reaktion får betyget ”surast hittills” av partiledarna.

Sur för de flesta väljare är däremot tanken på likadelning av föräldraförsäkringen. Ställd inför detta faktum fick Lars Ohly chans att visa upp sin principfasthet. Han tänkte inte låta böja sig för opinionen.

– Det finns en alldeles utmärkt teknisk apparat som kallas bröstpump om föräldrarna vill fortsätta ge sina barn bröstmjölk, sade han.

Det blev omedelbart uppenbart att utfrågaren Anna Hedenmo inte delade Lars Ohlys hustrus uppskattning av den apparaten. Och fler kommenterande tv-tittare hakade på. Sällan har väl en partiledare så bokstavligt gått på pumpen i en TV-debatt...