Västra Götalands-regionen var när den bildades kontroversiell på sina håll. Centralstyre och stordrift, dundrade kritikerna.

Men regionbildningen på 1990-talet var egentligen, som den göteborgske forskaren Lennart Nilsson på SOM-institutet brukar framhålla, en senkommen konsekvens av freden i Roskilde 1658, då bland annat Halland och Bohuslän införlivades med Sverige. Att Västsveriges huvudort Göteborg legat inklämd mellan olika länsgränser har varit ett hinder för en övergripande planering och samarbete på olika områden.

Med åren har också den västsvenska regiontanken vunnit allt större acceptans bland både kommunala politiker och väljare, visar studier från just SOM-institutet. Ett exempel är att tanken på att helt avskaffa den regionala mellan nivån - för en del år sedan ett aktuellt debattämne – numera har lägst anslutning bland politiker i Västra Götaland och Skåne, de båda områden där regionbildningar skett.

Minst nöjda med det demokratiska inflytandet är invånarna i Fyrbodal, det vill säga mellersta och norra Bohuslän samt Dalsland. Här är det missnöje med strukturfrågorna inom sjukvården som kommer upp till ytan. Turerna kring Uddevalla lasarett har ju varit många och det blir intressant att se om detta ger något avtryck i det kommande regionvalet.

Just regionvalet skulle annars från några utgångspunkter kunna betecknas som lite av det bortglömda valet. Regionpolitikerna är överlag dåligt kända bland allmänheten.

Dock skiljer sig röstandet mellan riksnivå och regionnivå åt en del. Förlorarna i regionvalen jämfört med riksdagsvalen under senare år har framför allt varit Miljöpartiet och Kristdemokraterna. En svag tendens nedåt finns också för Centern. Det kan tyckas förvånande med tanke på att partiet är starkt i regionala utvecklingsfrågor. Men för väljarna är det en mindre fråga än sjukvården som är den dominerande. En förklaring till röstsplittringen i regionen är närvaron av Sjukvårdspartiet, som trots avsevärda inre stridigheter lyckats hålla sig kvar ännu.

Efter två havererade försök med blockstyren, först ett vänsterstyre och sedan ett motsvarande borgerligt, styrs Västra Götaland sedan länge av en koalition över blockgränserna med Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet.

I ett läge med osäkra majoriteter och en region under uppbyggnad har koalitionsstyret haft klara fördelar. Frågan är dock vad som händer om valet denna gång skulle ge en majoritet åt något av blocken, exempelvis en borgerlig majoritet, särskilt som flera ledande politiker nu lämnar den politiska scenen.

Att Moderaterna i det läget kommer att anstränga sig för att åstadkomma ett alliansstyre är givet. Johnny Magnusson (M) är förmodligen klok nog att inte försöka ägna sig åt den typ av diktatpolitik som hans företrädare gjort och som då blockerat alla möjligheter till samarbete.

Men ett problem för Moderaterna blir om man kan erbjuda sina tilltänkta koalitionspartners samma inflytande som både FP och C har i det nuvarande samarbetet. Om nu någon majoritetssituation uppstår. Regionvalet är på många sätt det ovissa valet.