De flesta seriösa opinionsmätningar pekar på att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen. Vad betyder det för vår gemenskap och hur kommer vi att se tillbaka på vår tid?

Låt oss konstatera att partiet är en tröst för människor som är rädda och oroliga. Det finns inte riktigt fog för allt det SD målar upp som hotbild och partiet söker svaren på fel ställe, men i en ekonomisk kris finns det sällan utrymme för eftertanke. Rädsla smetar sig fast som tjära och den alltmer ökande arbetslösheten och Greklands kollaps ger inte mer tillit till framtiden.

Medierna får oftast skulden för att vara den avgörande faktorn för framväxten av främlingsfientliga partier. Journalister må ha stor påverkan på den allmänna uppfattningen om fenomen och samhällsutvecklingen, men det är i slutändan politiker som formar en generell ideologisk berättelse om hur Sveriges framtid ska formas, byggas och utvecklas, inte våra redaktioner.

Om SD kommer in i riksdagen och opinionssiffrorna får rätt är det också ett betyg på vårt politiska etablissemang. Ett konstaterande av att de inte är förmögna och kompetenta nog att erbjuda en annan vision om ett Sverige än den som vill utesluta och dela upp oss. Med SD i riksdagen innebär det att de andra politiska partierna inte fullt ut kan erbjuda tankegods som inte ältar blodsband och som sluter sig när framtiden på kortsikt ser mörk ut. Kan vi inte bättre?

Det är ett gott betyg för demokratin när medborgare, inom ramen för vår lagstiftning, startar nya partier och organiserar sig i påverkanssyfte. Men alla partier får räkna med att granskas och få sin budget och partiprogram kritiserat.

Sverigedemokraternas partiprogram får Lars Ohly (V), med sin syn på statsfinanserna, att framstå som en mycket sträng och sparsam general. Det lovas friskt utan respekt för att det finns en budget att hålla sig till. Det borde inte vara något större problem för de andra politikerna att knäcka den nöten.

Kvar blir frågan om invandring som är grunden och det område SD verkligen utmanar de andra partierna på. Man önskar att politiker inom de etablerade riksdagspartierna kunde belysa den människosyn som ligger till grund för SD:s politik och hur den går emot allt som är gott med och viktigt för Sverige och som har byggt det goda rykte vårt land har internationellt. Det som SD säger sig värna.

Det är de grundläggande fri- och rättigheter som säger att ingen ska hållas ansvarig för någon annan än sig själv och att skuld inte går i arv. Att människan bär på ett arv men också bör ha rätten att skapa sin egen identitet. Att staten inte förföljer människor på grund av deras hudfärg, kön, etnicitet och religion.

Det samhälle som SD målar upp och skapar en nostalgipolitik av är ett land och en framgångssaga som är byggd på öppenhet, demokratiska värden och stor invandring.

Om man tror att en restriktiv invandring innebär ökad gemenskap, mindre kriminalitet och fler jobb så har man hängivit sig åt protektionism, kollektivisering och framför allt irrationalitet som undergräver varje samhällsutveckling.