I valrörelsen är det just nu ett väldigt fokus på att lova pengar till det ena och det andra goda syftet. Inte minst har pensionärerna tagit storslam där regeringsalternativen lovar skattesänkningar i mångmiljardklassen. Trots att pensionärsgruppen generellt sett är den med flest miljonärer, störst förmögenheter och att löntagarna fortfarande via inkomst- och löneskatt har största skattebördan. Hur blev det så? Inför valrörelsen trodde alla att den politiska striden skulle stå om jobben och ekonomin. Nu handlar det snarare om att allt fokus ligger på fördelning och inte tillväxt.

Generellt tror jag partierna underskattar väljarnas förmåga att hålla igång två tankar samtidigt. Folk är inte dumma utan kan nog ta till sig ett budskap som också innebär att vi måste jobba ihop pengarna först innan vi spenderar dem.

I somras presenterade Välfärdskommissionen sin rapport om utmaningarna Sverige står inför avseende välfärdens långsiktiga finansiering. Kommissionen var ett samarbete mellan de båda tankesmedjorna Arena och Timbro. Trots att de som ingick i gruppen, inklusive undertecknad, hade bakgrund i de båda politiska blocken, och därmed till delar olika åsikter om politikens utformning, kunde vi enas om ett antal viktiga slutsatser inför den fortsatta debatten i frågan. På samma sätt har SKL:s politiker enats över blockgränserna om vilka utmaningar kommuner och landsting står inför med ett behov om skattehöjningar motsvarande 13 kr i kommunalskatt om man inte tar itu med de stora finansieringsproblemen.

Välfärdskommissionen pekade bl.a. på att skattevägen inte är möjlig att som enda väg klara finansieringen av välfärden. Lika lite att vi skulle jobba ett eller två år extra innan vi går i pension. Det måste också innebära en rad andra prioriteringar och avvägningar som på olika sätt kan balansera medborgarnas krav och förväntningar på välfärden, men samtidigt också vad man är beredd att betala för det hela.

Det allra viktigaste för att säkra välfärden framåt är att Sverige är ett land med tillväxt. Om ekonomin växer, fler har jobb och utvecklingen av kunskap och teknik går framåt blir det lättare att klara utmaningarna vi står inför när det gäller välfärden. Fler jobb i Sverige ger en bredare skattebas och ett växande välstånd. Därför får inte partierna ducka i dessa viktiga frågor, utan också ägna tid åt att tala om hur vi ska få fler företag, jobb och en växande ekonomi. Hur ska våra industrier få en säker bas att stå på för att kunna konkurrera med globala aktörer? Hur ske den kunskapsintensiva tjänstesektorn få ytterligare kraft att växa och ge de unga jobb? På vilket sätt säkrar vi riskkapital för de nya företagen?

För min egen del vill jag höra mitt parti Socialdemokraterna i än högre utsträckning tala om jobben och vikten av en ekonomi som ger en växande kaka att fördela. Att endast tala om att dela på jobben som en del inom MP gör eller som på vänsterkanten att det bara är att höja skatterna är inte seriöst och leder oss inte framåt. Socialdemokratins trovärdighet i frågor om jobb, ekonomi och tillväxt har historiskt varit mycket starkt. Det finns ingen anledning att tro att valrörelsen 2010 behöver se ut på annat sätt. Väljarna förstår garanterat att det är komplext med politik i vår tid och att det inte finns några enkla vägar att fixa en stark tillväxt. Sambandet mellan jobb och välfärd är Socialdemokraternas hemmaplan – spela på den!