Ett val avgörs av flera faktorer. En av de viktigaste är förtroende, om den verklighetsbild som partier eller block presenterar upplevs som riktig eller inte riktig av väljarna.

Detta är en del av den rödgröna sidans problem just nu.

Ett exempel: i helgen presenterade Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros och en arbetsgrupp en rapport, där det påstods att alliansregeringen den närmaste mandatperioden tänker sänka skatter med närmare 100 miljarder kronor, till stora delar med lånade pengar.

Fredrik Reinfeldt kontrade omedelbart med att anklaga Socialdemokraterna för lögn. Några sådana skattesänkningslöften har inte ställts ut – dessutom har Anders Borg ställt sig som garant för att skatteförändringar skall vara finansierade.

Var kom då de påstådda 100 miljarderna ifrån? Jo, Socialdemokraterna hade helt enkelt ställt samman alla önskemål från de olika allianspartierna, för att sedan hävda att detta tillsammans skulle vara regeringens vallöften.

Ett knep som använts förr i politiken, men som inte precis är det klokaste bara kort före det att alliansens samlade valmanifest skall läggas fram. Det kommer ju då ofrånkomligen att framgå att Socialdemokraterna farit med osanning, när väljarna sitter med facit i hand – och inte har hunnit glömma vad som sagts.

Även i socialdemokratisk press har ögonbrynen höjts inför rapporten. Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin betecknade i går S-rapporten som ”obegriplig” och ansåg att Fredrik Reinfeldt bjudits på ett öppet mål. Fram till måndagen hade alliansen bara lovat att sänka skatter med fem miljarder, påpekade Mellin.

Än större problem har Socialdemokraterna med den övergripande beskrivningen av ekonomin. Under snart fyra år har Thomas Östros anklagat regeringen för att missköta finanserna, vidga klyftorna och sänka skatter med ”lånade pengar”. Den göteborgske riksdagsmannen Leif Pagrotsky har i en krönika i GP tidigare hävdat att regeringen skött ekonomin sämre än till och med det bankrutthotade Grekland.

Hur ser då verkligheten ut? Sverige har i dag en statsskuld som är lägre än 2006. Det är fortsatt ordning i statsfinanserna – vi var ett av de få EU-länder som kunde gå igenom krisen utan att bryta mot EU:s underskottsregler. Den ekonomiska tillväxten ligger bland de högsta i Europa. Mer än 140 000 personer fler är sysselsatta än motsvarande period för fyra år sedan.

Lika problematisk blir den rödgröna beskrivningen av skattepolitiken, där det mantra som upprepas oavbrutet är att det är de rikaste som gynnats.

Men när till exempel en sjuksköterska kan konstatera att hon fått en månadslön netto extra om året, är det ju uppenbart för stora delar av väljarkåren att vad som skett är en påtaglig standardhöjning för breda grupper i samhället. När Socialdemokraterna påstår att fler har fått det sämre, visar undersökningar att i själva verket fler anser sig ha fått det bättre.

En verklighetsbeskrivning som så påtagligt avviker från vad väljarna själva upplever naggar successivt förtroendet allt mer i kanten. Det är en viktig förklaring till den socialdemokratiska motvinden just nu.

GP 24/8 -10