En scen från Lisebergs södra parkering förra helgen: En familj, med två mindre barn, har åkt bil till Göteborg för en trevlig dag på Liseberg. Väl framme finner de att det inte går att betala parkeringen, som kostar 80 kronor.

P-automaterna accepterar inte bank- eller kreditkort som Visa eller Mastercard, de två kort som används överlägset mest i Sverige. 80 kronor i mynt har man i allmänhet inte med sig, och att växla till sig mynt i den omfattningen är inte heller okomplicerat. Försök om ni inte har något mindre än en hundralapp i plånboken.

Föräldrarna stod handfallna. Parkeringen gick inte att betala. Skulle man vara tvungen att åka den långa vägen hem igen med oförättat ärende? Ungarna var nära gråt, får vi inte gå på Liseberg?

Situationen räddades av en vänlig kvinna som uppmärksammat situationen. Om föräldrarna kunde betala henne så kunde hon betala parkeringen åt dem med sitt, i sammanhanget giltiga, bensinkort. På så sätt löstes situationen. Barnen kunde glada och nöjda komma in på Liseberg.

Så mycket trassel för en enkel parkering utanför Göteborgs och ett av Sveriges populäraste turistmål. Det är makalöst att Göteborg, som långvarigt satsat på att utvecklas som evenemangsstad, erbjuder besökare ett så ålderdomligt p-system att de mest gångbara bankkorten inte kan användas. Tala om nonchalans gentemot besökare och kunder!

Andra stora städer har sedan länge klarat av det som fortfarande förefaller Göteborg övermäktigt. I Stockholm och Malmö är det här inget problem. Så sent som i början av juni var jag i Köpenhamn och hade inga svårigheter att betala parkeringen med mitt Visa-kort.

Ändå har den här frågan varit uppe på högsta politiska nivå i Göteborg. I september förra året ställde Kristina Bergman Alme (FP) en interpellation i fullmäktige om enklare p-betalningar; hon pekade på att både vanliga betalkort och mobiltelefoner borde kunna användas.

I februari lovade kommunalrådet Owe Nilsson (S) bot och bättring. Ett nytt system, sedan bankerna gjort erforderliga säkerhetsuppgraderingar, skulle sjösättas från månadsskiftet mars/april och sedan successivt byggas ut.

Det lät betryggande inför semestersäsongen. Nu är vi snart inne i augusti och fortfarande utspelas scener vid Liseberg som den ovan beskrivna. Frågan är: var sitter proppen? Man får ju hoppas att det inte är enskilda tjänstemän som har uppfattningen att man kan strunta i vad politikerna anser.

Det är bara någon vecka sedan det uppdagades att trafikkontoret inte brytt sig om att fullfölja ett uppdrag från kommunfullmäktige om att förhandla med privata fastighetsägare om hemtjänstens parkeringsvillkor.

Hur besökare bedömer en stad som besöksmål har inte bara att göra med de stora och häftiga evenemang som kan erbjudas, utan också om de små detaljerna. Som att det finns tillgång på parkeringsplatser, att dessa p-platser upplevs som säkra och att det lätt och smidigt går att betala för parkeringen.

Så länge detta sistnämnda inte är löst återstår för de ansvariga för p-frågorna att förklara varför ett kort från Diners Club är ett accepterat betalningsmedel i automaterna, men inte kort från Visa eller Mastercard.