Kommer ni ihåg Jessica Lynch? Hon var amerikansk soldat i Irak. Hennes fritagning var en stor sak i nyheterna våren 2003. Hon blev hjältinna. Dekorerad. Men det visade sig att hennes fritagning var en manipulation, inspelad och regisserad av den amerikanska militären. Bluffen avslöjades av BBC. Det blev mycket pinsamt. Och tyst.

Jag tänker på hennes historia när nyheten om sajten Wikileaks publicering (tillsammans med The Guardian, Der Speigel och Washington Post) av hundratals dokument som visar krigets verkliga ansikte i Afghanistan. I dessa ges en annan bild av krigets förlopp än den ledningen vill ge.

Var för sig är denna typ av nyheter kända sedan tidigare, men tillsammans ger de en entydig bild av ett krig som man inte kontrollerar.

Vän av ordning säger; Vad då? Det är ju så här krig är. Problemet är att den officiella versionen inte talar sanning. Man ljuger för hemmaopinionen. Man ljuger för afghanerna. Man ljuger för världen. Och då är frågan, vad som är det stora problemet? Den som manipulerar eller den som bidrar till att sanningen kommer fram. Ett krig där man måste ljuga och relativisera viktiga värden kommer aldrig att kunna vinnas.

USA har stora trupper i landet. Till det kommer det stora antal länder och soldater, däribland Sverige, som finns där på mandat av FN. Deltagandet i denna styrka, ISAF, är kontroversiellt. De nyheter som wikileaks publicerar är allt annat än det många regeringar vill se. Händelsen genererar många nyheter i olika medier. De kommer att påverka opinionen i hemmaländerna.

Sommaren 1971 publicerade New York Times de så kallade Pentagonpappren, som påminner om det innehåll som Wikileaks publicerat. Uppgiftslämnare var en anställd på CIA, Daniel Ellsberg som reagerade på hur två olika världsbilder användes; en i den propaganda som myndigheterna ägnade sig åt, en annan i de egna analyser och genomgångar som gjordes internt där ingalunda Vietnamkriget gick som det påstods och att det var tveksamt att USA någonsin skulle kunna vinna ett sådant krig.

USA:s president på den tiden hette Richard Nixon. Hans regering försökte stoppa publiceringen. Den var redo att gå mycket långt för att tysta uppgiftslämnaren Daniel Ellsberg. Han smutskastades och det fanns till och med planer på att mörda honom. Det vet man idag. Åtalet mot Ellsberg lades ned, då myndigheterna gått långt över lagen för att försöka sätta dit honom.

Pentagonpappren, och den följande mediedebatten, fick en stor betydelse för hur den amerikanska opinionen såg på kriget. Dessa tillsammans med att allt fler amerikanska soldater dödades eller sårades gjorde att man var tvungen att avsluta kriget politiskt.

Reaktionerna på Wikileaks avslöjande är nu hårda från den amerikanska regeringen. Sajten utpekas som säkerhetsrisk. Så har det varit också mot andra personer och medier som avslöjat saker om kriget i Irak och Afghanistan. Katharine Gun förlorade jobbet när hon berättade om hur det verkligen förhöll sig med påståendena om Saddam Husseins massförstörelsevapen. Bara för en månad sedan ställdes soldaten Bradley Manning inför rätten för att ha förmedlat den film till Wikileaks som visade hur en amerikansk helikopter dödade och skadade folk på gatan i Irak. Han hotas nu av 50 års fängelse.

Det är en ironi att avslöjaren straffas, medan den eller de som begått handlingen går fria. Hur var det nu han sa Warren G Harding, krigets första offer är sanningen!

Tack och lov för yttrandefriheten.