För en gångs skull tycks både regering och opposition vara överens. Ett system med tre terminer i stället för dagens två skulle vara värt att pröva, för att göra högre studier mer effektiva och att studenter snabbare blev klara med sina examina.

Det är högskoleminister Tobias Krantz (FP) som nu luftar tanken. Men redan för fem–sex år sedan fördes förslag fram om en treterminsutbildning under den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det stannade då dock vid en allmän diskussion.

Det finns en rad fördelar med övergång till tre terminer, men också vissa invändningar som fördes fram redan förra gången det begav sig. Det finns alltså skäl att gå fram med viss försiktighet. Tobias Krantz utlovar en fördjupad utredning om de borgerliga vinner valet och det går ju också att tänka sig att en reform kan ske etappvis, med försöksverksamhet för vissa utvalda utbildningar eller lärosäten.

Den stora fördelen med en reform ligger givetvis i att studietiden förkortas. Det innebär samhällsekonomiska vinster, men också vinster för studenten själv.

Med en förkortad studietid blir de ekonomiska påfrestningarna mindre och en tidigare debut i arbetslivet skapar också förutsättningar för bättre pensionsutfall efter avslutat arbetsliv.

För många studenter är det svårt i dag att få sommarjobb. Studenter som söker socialbidrag är ett fenomen som var mycket ovanligt för 20–30 år sedan. Det blir också allt populärare att söka in på de olika sommarkurser som universitet och högskolor anordnar – årets siffra på 32 000 är ett nytt rekord. Det går alltså att notera en naturlig efterfrågan bland de studerande själva.

Men det finns också nackdelar eller svårigheter. En praktisk sådan pekar Tobias Krantz själv på: sommarlovet som sådant är väl etablerat inom hela det svenska utbildningssystemet. Enbart tanken på förändringar eller inskränkningar kan naturligtvis leda till protester.

Av större tyngd är kanske de kvalitetsaspekter som anförts i den tidigare debatten.

Redan i dag är tempot högt upptrissat på en del utbildningar och svårighetsgraden sådan att många studenter har svårt att hålla den tänkta studietakten. Viss högre teknisk utbildning är ett exempel.

Lärarorganisationen måste utformas så att utbildningens kvalitet och forskningsinsatser inte äventyras.

Det har också med rätta påpekats att kvalitet i utbildning måste kunna handla om tid för eftertanke och reflektion och att detta inte bara får ersättas av snabbinlärning och korvstoppning.

Vidare måste utbildningen också i ett treterminssystem uppfattas som internationellt konkurrenskraftig – allt viktigare i en internationaliserad värld.

Allt detta är emellertid problem som lämpar sig mycket väl för att studeras, begrundas och förhoppningsvis lösas i en kvalificerad utredning. Att de flesta partier nu är eniga om detta är glädjande. För fördelarna är mycket stora om det går att hitta en lämplig utformning av ett nytt system.

$1