Bonus, eller rörlig lönedel som en del förespråkare föredrar att uttrycka det, kan i en del fall vara en utmärkt form av belöning för utfört arbete. Det säger sig självt att en en försäljare som regelmässigt lyckas sälja betydligt fler bilar än genomsnittet av sina kolleger är en stor tillgång för sitt företag.

Mindre självklart är att den banktjänsteman som lyckas låna ut mest pengar är samma tillgång för sin arbetsgivare. Har långivningen skett till höga risker kan den tillfälliga vinsten ena året snabbt ha förvandlats till katastrofala förluster året därpå. Ansvarslös kreditgivning och otydliga säkerheter var huvudfaktorn bakom den nu genomlidna finanskrisen, där tidigare ansedda banker och kreditinstitut gick omkull.

I förra veckan röstade EU-parlamentet för hårdare regler för bankers löner och bonusar. Det var ett viktigt steg framåt för att skapa ett sundare klimat inom finansbranschen. Eftersom parlamentet redan tidigare nått en uppgörelse också med EU-ländernas regeringar i ministerrådet om förslaget är det därmed i praktiken klart att de nya reglerna kommer att börja gälla från årsskiftet.

Bland annat blir det fortsättningsvis inte möjligt att få ut hela bonusen på en gång. Mellan 40 och 60 procent av bonusarna till bankanställda måste skjutas upp i minst tre år. Åtminstone hälften av utbetalningen måste ske i aktier eller andra instrument som har koppling till hur banken går. Det skall också vara möjligt för bankerna att kunna återkräva bonusar om anställda tagit risker som visat sig skada affärerna. Allt detta för att långsiktighet och inte kortsiktighet skall premieras.

Kritiken mot bonussystemen har i finanskrisens spår varit omfattande. Intressant nog har självkritiken och den etiska debatten i huvudsak lyst med sin frånvaro inom just bank- och finananssektorn. Det gäller inte bara i Sverige, där Anders Borgs och Mats Odells kritik bemötts närmast fientligt. EU-parlamentets rapportör i frågan, Arlene McCarthy, hänvisade i förra veckan till en rapport från Bank of England som visade att bonusutbetalningarna från brittiska banker ökat och inte minskat i spåren av krisen. Behovet av politiska åtgärder framstår mot den bakgrunden som ofrånkomligt.

Generösa bonussystem motiveras ofta med behovet av att rekrytera och behålla kvalificerad personal. Men när fackförbundet Unionen i en undersöknig tillfrågat drygt 300 företagsledare i större företag – redovisat i en debattartikel i gårdagens DN – visar det sig att 70 procent av dem med bonus skulle tagit sina jobb även med enbart fast lön. Bara fem procent skulle ha avstått.

Närmare hälften av de tillfrågade uttrycker också oro för att bonusar alltför ensidigt gynnar kortsiktiga mål, som ger önskvärda utslag i resultaträkningen.

Det finns alltså också inom företagsvärlden en skepsis gentemot bonussystemens effektivitet. Det är emellertid trist att detta inte kommer till uttryck i öppen debatt. Nu är det forskare, politiker och redan pensionerade bankmän som vågar delta och ha en uppfattning. Näringslivets företrädare måste komma ur sina skyttegravar.

GP 13/7 -10