Plötsligt händer något. Det brukar göra det i Almedalen. Som att en arbetsmarknadsminister avgår på grund av en allt blodigare vårdnadstvist om barnen med förra hustrun. Med detta bör han få vara i fred. Men så var den dagen förstörd för Centerpartiet.

Det var alltså Maud Olofssons dag i går och hon satsade på centerns allt mer lysande unga stjärna Annie Johansson och ett seminarium om ungdomsarbetslöshet. Det blev en svår match om uppmärksamheten med Sven Otto Littorins personliga lidande och i röken efter Gudrun Schymans brända tusenlappar.

Riksdagspartierna och de stora intresseorganisationerna är Almedalens huvudpersoner. För birollsinnehavarna är det svårt att dra till sig strålkastarljuset. Schyman lyckades genom att offentligen bränna upp hundra tusen kronor. Det var tänkt som en demonstration mot löneskillnaderna mellan män och kvinnor, men blev kanske Schymans sista gallskrik i politiken.

Mycket få människor i Sverige har någonsin hållit hundra tusen kronor i handen. För de lågavlönade kvinnor som Schyman gjort sig till talesperson för handlar det om snudd på en årslön efter skatt. Varför Gudrun Schyman plötsligt får för sig att spotta dessa kvinnor i ansikten kan jag inte förstå.

Annars har Maud Olofsson nog av egna interna problem.

På centerns dag i Almedalen passade partiets riksdagsledamot Solveig Ternström på att i socialdemokratiska Aftonbladet meddela att hon lämnar Centerpartiet för att kampanja för Mona Sahlin. Skälet är att centern gjort upp om att gamla kärnkraftverk skall få ersättas med nya.

Avhoppet kom väntat. Dagen kunde hon valt med större finess. Men skilsmässor blir inte alltid snygga. Hur som helst illustrerar Ternströms avhopp det vanskliga i att värva kändisar rätt in i riksdagen och toppolitiken. Att arbeta politiskt är inte som att ständigt spela huvudroller på Dramaten. Den upptäckten kan bli plågsam för en primadonna som kanske inte insåg att hon värvades för att dra uppmärksamhet till partiet.

Men Maud Olofsson har allvarligare problem än Solveig Ternström. Under hennes tid som partiledare har centern tagit de avgörande stegen från ett intresseparti för landsbygden till ett liberalt idéparti med storstadsambitioner och företagsamhet som viktigaste fråga.

Den gamla centern stod nära Socialdemokraterna. Det nya liberala centerpartiet står mycket långt från Socialdemokraterna. Alla centerpartister vill inte vara med på den resan. Börje Hörnlund, arbetsmarknadsminister i regeringen Bildt, har offentligen förklarat att han inte tänker rösta på centern. Och i Ånge kommun har hela partiet gjort uppror i besvikelse över att centern inte är som förr.

Alltså är det inte det konstigt att ryktet i Almedalen viskar att Maud Olofsson tänker avgå. Förlorar hon och regeringen valet kan det nog bli aktuellt. Om inte sitter Olofsson kvar så länge hon har lust.

Får regeringen förnya förtroende tycker jag Maud Olofsson skall låta gamla centerpartister som längtar till det förflutna längta i fred. Satsa i stället på framtiden och gör Annie Johansson till minister. Varför inte arbetsmarknadsminister? Kompetensen och engagemanget har hon. Ålder, varken hög eller låg, skall ses som ett handikapp. Och Annie Johansson hinner fylla 27.