Var det slöseri med begränsade resurser att låta över en miljard kronor gå till vaccin mot en mindre allvarlig influensa?

Med ”facit i hand”, såsom en nota på 1,4 miljarder kronor, ställer Göran Stiernstedt, i Svd, krav på en oberoende utvärdering.

Som chef för vård och omsorg vid Sveriges kommuner och landsting är det förståeligt att han funderar kring värdet av satsningen. Utvärderingar är alltid viktiga. Därför är en rad sådana på gång inom Sverige och EU.

WHO utreder också sin pandemivarning, efter anklagelser om att världshälsoorganisa-tionen skulle ha varit i maskopi med läkemedelsindustrin. Svininfluensan var ju inte så farlig! säger kritikerna.

Minnet är nämligen kort. De ”skräckvisioner” Svenska Dagbladet nämner var ju inte skälet till pandemilarmet. Det larm som till slut kom – efter kritik mot att WHO dröjt för länge och försvårat krisberedskapen! – baserades på spridningsgrad över världen.

WHO försökte tona ned larmet. Experter förklarade att det här inte skulle bli någon motsvarighet till ”spanska sjukan”. Största faran bestod i de skador ett massutbrott skulle kunna åsamka en redan skör ekonomi.

Hög frånvaro till följd av vård av sjuka barn eller egen sjukskrivning skulle slå hårt mot produktionen. En massa sjuka människor skulle också tära på vårdresurserna och kosta en massa i sjukersättning.

SKL har försökt beräkna hur mycket sjukvård som trängts undan under vaccineringsinsatserna. En rättvis utvärdering måste dock väga det mot hur stora resurser som kunde ha krävts för att vårda fler allvarligt sjuka.

Och när Sverige jämför sig med andra länder måste vi ta med den välutnyttjade barnomsorgen i beräkningen. Förskolan är en omvittnat svår källa till omfattande smittspridning.

Alla måste också betänka att beslut likt det om massvaccination alltid fattas på ett otillräckligt faktaunderlag. Det ligger i sakens natur, eftersom det är fråga om att värdera möjliga risker.

Att beslutet om nationella vaccinationsprogram måste fattas på regeringsnivå är ett förslag från den statliga utredning som tillsattes 2008 och som nyligen presenterade sina slutsatser. Enligt den skall staten upphandla och betala vaccin medan kommunerna ska bekosta och sköta utförandet.

Därför är det mer intressant att utvärdera hur väl landsting och regioner hanterade uppdraget, än att diskutera om riskvärderingen var rimlig.

Kökaos och undermålig hantering av vårdvalssystemets grundprinciper är pinsamheter som också borde bekymra Göran Stiernstedt. Göteborgs vårdcentraler utmärkte sig exempelvis med försök att köpa patientlistningar i utbyte mot sprutor.

En annan viktig fråga för framtiden är om det var klokt att erbjuda vaccinet gratis. Många valde ju bevisligen bort vaccinet ändå. Hade hushållstäckningen, mot den bakgrunden, blivit särskilt mycket lägre om folk fått betala en slant? Det måste beslutsfattarna fundera över.

Positiva effekter av åtgärderna mot smittspridning, som handspritandets påverkan på folkhälsa och vårdrelaterade infektioner, är också lärdomar att väga in. Förhoppningsvis får dessa goda rutiner leva kvar.

$1