Nu börjar det dra ihop sig på allvar inför valet 2010. Varje vecka får vi nya uppdateringar om vart väljarna går inför höstens val. Inte sällan kommer besked som verkar motstridiga. Onekligen är det ett svårtolkat läge. I den stora SCB undersökningen pekas tydligt S, V och Mp ut som vinnare och att det blir regeringsskifte.

SCB har det absolut största underlaget av personer och går att bryta ner regionalt på ett sätt som få andra undersökningar. Men samtidigt har ett flertal andra undersökningar gjorts senare än SCB som pekar i en annan riktning. Inte minst att M och S är jämnstora, eller till och med att M är större än S. Om jag förstått det rätt har en stor grupp av Socialdemokratiska väljare lagt sig på soffan och uttryckt osäkerhet om vart S är på väg.

Jag tycker det är oerhört viktigt att inte frestas att bli alltför taktisk om vad det är som händer i opinionen. Ofta vill politiska kampanjstrateger, spinndoktorer och journalister tala om ytan. Ofta förklaras svängningar i opinionen med att det har med partiledarens dagsform, oro i omvärlden, misslyckade uttalanden etc. att göra. Sällan har det så stor betydelse för väljarna som de politiska kommentatorerna tror.

Sakpolitiken spelar mycket större roll för var väljarna lägger sin röst. S vann valet 2002 för sin politik. En framgångsrik budgetsanering under 90-talet la grund för en kraftig tillväxt i ekonomin med fler jobb och ökande reallöner. S vann på sin trovärdiga politik där välfärdens kärna stod i fokus - inte för att Göran Persson dansade med Kossan Doris i SVT.

Sedan 1994 har Socialdemokraterna gått från att ha ca 45% av väljarna till att idag i opinionen ha ca 30%. Valet 2002 röstade ca 40% på S och 2006 ca 35%. På 15 år har med andra ord var tredje väljare, i runda slängar, lämnat Socialdemokraterna. Här krävs omprövning och eftertanke.

Jag tror det finns en god möjlighet för Socialdemokraterna att komma på banan ordentligt inför valet i september. Kom ihåg att det var först sommaren 2006 som Alliansen presenterade sin valplattform. Väljarna har inte bestämt sig ännu, tvärtom.

Väljare som 2002 röstade på Socialdemokraterna och 2006 på Moderaterna, och Alliansen, är fullt möjliga att vinna på nytt för Socialdemokraterna. Medelklassen i form av industritjänstemän, industriarbetare, sjuksköterskor, lärare m.fl. är idag tveksamma till S. Man ser inte tvärsäkert S som det naturliga alternativet.

Jag tror det krävs en tydlighet att S inte förhandlat bort sin politik till Vänsterpartiet och Miljöpartiet och att det fortfarande är jobb och tillväxt som är grunden för den Socialdemokratiska politiken. Hanteringen av Förbifart Stockholm, bensinskattehöjning, ensidig reträtt av USA från baser i omvärlden, införande av förmögenhetsskatt är några exempel på frågor som inte har skapat trygghet hos väljarna.

Socialdemokraterna har i grunden ett löfte om jämlikhet och ett samhällsbygge som tilltalar många väljare, men det krävs en tydlighet i sakpolitiken och ett modernare tilltal. Den Socialdemokratiska modellen med tillväxt i ekonomin som ger ett välstånd att fördela är en valvinnare.

Osäkerheten som nu finns kring S-politiken, primärt ekonomi, jobb och skatter, måste röjas undan för att ge de osäkra väljarna trygghet i den politik S går till val på. Då blir det regeringsskifte med Mona Sahlin som landets första kvinnliga statsminister.