Politiska opinionsundersökningar kan användas på åtminstone två sätt. Man kan fråga ett representativt urval av väljarna hur de skulle rösta om det var val idag, sammanställa resultatet och få en förhandstitt på kommande eventuellt valresultat. En förhandstitt som även inbjuder till funderingar kring vad som påverkar opinionen. Det är så GP/Sifos väljarbarometer fungerar.

Man kan också använda en opinionsundersökning för att få stöd för en politisk ståndpunkt. Då gäller det att välja fråga med omsorg, så att svaren bekräftar en analys som redan är gjord. Men skall det fungera, det vill säga skymma sikten för väljarna, måste det göras med finess, inte så klumpigt som när den rödgröna oppositionen i tisdags argumenterade för sin jobbpolitik på DN Debatt.

De fyra oppositionsledarna Mona Sahlin (S), Lars Ohly (V), Peter Eriksson (MP) och Maria Wetterstrand (MP) skriver att de låtit opinionsinstitutet Novus ställa följande fråga till svenska folket:

”Om du får ytterligare sänkt inkomstskatt, kommer du då att arbeta mer, arbeta mindre, arbeta lika mycket som i dag?”

Föga förvånande svarar 86 procent att de skulle arbeta lika mycket som i dag. Sannolikt därför att de redan arbetar heltid och inte längtar efter förlängd arbetstid. Samma 86 procent skulle förmodligen arbeta på som vanligt även om skatten höjdes – av precis samma skäl.

Men av de 86 procenten drar oppositionsledarna den smått halsbrytande slutsatsen att sänkt skatt inte leder till fler jobb:

”Regeringens uppfattning – att ytterligare skattesänkningar ska leda till jobb – finner inget stöd i människors egen verklighet”, skriver de.

De fyra partiledarna lyckas alltså missa sambandet mellan ökad köpkraft och fler jobb. Ett samband som är påtagligt intill självklarhet. Så här:

Får människor som arbetar mer pengar över efter skatt kommer några att spara och några att konsumera mera. De som väljer att köpa ytterligare varor eller tjänster ökar efterfrågan vilket i sin tur leder till att fler får jobb – med att producera varor och tjänster.

Hur starkt sambandet mellan sänkt skatt, ökad efterfrågan och fler jobb är kan diskuteras. Finanspolitiska rådet beräknar att regeringens jobbskatteavdrag skapat 80 000 fler jobb, konstaterar DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski i en pricksäker kommentar.

Det mest konkreta jobblöftet i oppositionens jobbpolitik är att 12 extra miljarder till kommuner och landsting skall resultera i 10–15 000 nya jobb. Även detta samband kan diskuteras, men att satsa på fler händer i vård och omsorg och fler vuxna i skolan är förstås utmärkt.

Dock får det oönskade bieffekter om man, som oppositionen, vill ersätta förlorade jobb i den privata sektorn med nya jobb i den offentliga sektorn.

Växer inte den privata sektorn måste nya offentliga jobb finansieras med höjda skatter. Då blir det mindre pengar över till att efterfråga varor, tjänster och arbetskraft i den privata sektorn.

Omvänt blir sambandet det motsatta. Skapar jobbskatteavdraget 80 000 fler skattebetalare blir det automatiskt mer skattepengar till den offentliga sektorn – som kan betala nya jobb i skola, vård och omsorg.

Regeringen skulle kunna fråga väljarna om de tror att fler skattebetalare är bra för välfärden.