Även om Sverige klarat sig förhållandevis bra jämfört med många andra länder i Europa genom senaste årens kris ska vi vara försiktiga med att slå oss för bröstet. Vi är trots allt mitt i en enorm förändring av globala maktförhållanden ekonomiskt och politiskt.

Få tvivlar idag på att Kinas roll är stor och kommer att öka globalt. Köpet av delar av Saab och hela Volvo är om något konkreta illustrationer till det. Ännu undrar jag om vi på allvar förstår hur stort maktskiftet är i den globala ekonomin. Skuldsatta länder i västvärlden har många år av defensiv nedskärningspolitik framför sig, medans Kina, Indien, Brasilien m.fl. växer och utvecklas.

Hur många till Saab och Volvo ska vi sälja till kineser eller andra globala aktörer innan vi förmår ta greppet om vår egen näringspolitik på riktigt? Vi har sett denna utveckling lång tid då västorienterade bjässar köpt upp eller gått ihop med svenska företag. För mig är det så uppenbart hur centralt det är att Sverige formar en politik som gynnar svenskt långsiktigt ägande av företag.

Ta hur centralt familjen Wallenberg varit för att säkra stora svenska globala aktörer som Ericsson. Men också konsekvensen när de inte orkar eller vill hålla mot som i fallet Scania. För varje sådan affär tappar svenska politiker och myndigheter möjlighet till dialog och utveckling med ägare som finns i vårt land, förstår våra förutsättningar, delar vår samhällssyn och kultur samt inte minst har ett eget intresse att det ska gå bra för Sverige.

Det är ett känt faktum att få svenska företag vuxit sig riktigt stora de senaste årtiondena. Många försvinner på vägen uppköpta av globala utlandsägda aktörer. Jag tror det handlar mycket om frånvaron av tydliga och starka ägare som har möjlighet och kraft att utveckla företagen i Sverige. Än värre är att vi de senaste 50 åren inte haft någon tillväxt av jobb i privat sektor. Trots att vi alla vet betydelsen av dessa för att finansiera välfärden.

Därför vill jag att vår riksdag och regering tar itu med en politik som på riktigt kan ge oss bättre förutsättningar att utveckla företag med ägare i Sverige. Jag tror det är helt avgörande för den svenska modellen. Med den intensitet som den globala ekonomiska omvandlingen har måste Sverige ha något att sätta mot för att kunna behålla en väl fungerande välfärd. Hela grunden för vår dyra välfärdsmodell är att vi kan ha en växande ekonomi att beskatta.

Vi måste ha nära dialog med aktörer inom näringsliv, politik och forskning. Med ägare av näringslivet som har ett genuint intresse att utveckla företagandet i Sverige. Först då kan vårt lilla land klara den tuffa omvandling som vi är inne i.

För Socialdemokraterna är detta än mer angeläget. Vår tro på samförstånd mellan samhälle, fack och arbetsgivare bygger på dialog och samsyn. Det är väsentligt svårare med ägare som kanske aldrig varit i Sverige och än mindre har något intresse att utveckla vårt samhälle och välfärd. Att återinföra förmögenhetsskatten är inte rätt väg. Det skickar fel signal och ger inte rätt effekt. Ägandet måste tvärtom ses som en strategisk fråga för Sveriges utveckling. Låt istället en offensiv politik som stimulerar till att gynna långsikt ägande av företag, som gör det mer gynnsamt att investera och utveckla i Sverige och som premierar ansvarstagande av individer som vill driva företag. Då har Sverige en chans att på sikt hantera den globala konkurrensen och maktskiftet i världsekonomin.