Det är inte så många år sedan insatser för cyklisterna var något som sågs över axeln i många kommuner. Sakta men säkert börjar det bli annorlunda. Allt fler börjar inse vikten av att uppmuntra cykling. Att cykla till och från jobbet innebär avlastning i trafiken, bättre miljö och förbättrad hälsa för den enskilde. Åtminstone för den som har några kilometer till jobbet blir det några dagliga gratis träningspass.

Göteborg hamnar glädjande nog relativt högt upp, på tredje plats av 17 undersökta kommuner, i en undersökning från Cykelfrämjandet. En relativt väl sammanhållen cykelplanering och i likhet med tvåan Malmö satsning på nöjdhetsundersökningar bland cyklisterna tillhör det som fört upp Göteborg till tredjeplatsen.

Och visst händer en hel del positivt i Göteborg. Den nyligen beslutade satsningen på lånecyklar – egentligen en form av hyrcyklar – med ett 40-tal stationer är ett av flera exempel.

Tyvärr är mätningen från Cykelfrämjandet något ytlig. Som också framhålls i undersökningen säger resultaten inte särskilt mycket om kvalitet.

Exempelvis hamnar en erkänd cykelkommun som Örebro tämligen långt ned i rankningen. Ändå har just Örebro sedan många år en mycket ambitiös målsättning när det gäller vinterröjning av cykelbanor. Att snöröja cykelbanor är högprioriterat för att underlätta cykling till och från jobbet och i många fall är cykelbanor röjda före en del gator och vägar redan tidigt på morgnarna. Detta är dock inget som ger poäng i Cykelfrämjandets undersökning, där det mer är formella planerings- och budgetresurser som prioriteras.

Trygga cykelbanor tycks i Cykelfrämjandets värld främst handla om cykelbanor separerade från övrig trafik. För enskilda cyklister, inte minst kvinnor, kan trygghet stå för andra värden: upplysta cykelbanor kvälls- och nattetid, placering av buskage, passager genom mörka skogspartier med mera. Bryr sig kommuner inte om att jobba aktivt med sådana frågor är risken stor att många inte vågar ta cykeln till jobbet. Detta är också aspekter som behöver uppmärksammas.

Trots bristerna i undersökningen är den ändå värdefull genom att den understryker behovet av en mer medveten cykelpolitik i kommunerna. Bristerna är nämligen fortsatt stora, är en slutsats. Även i de kommuner som hamnat högt i mätningen finns i allmänhet mycket att göra, både när det gäller utbyggnaden av cykelvägnätet och satsningar på drift och underhåll.

Det borde också finnas utrymme för mer av gemensamma satsningar och resonemang över kommungränserna. Inte minst gäller det storstadsregionerna där mer av cykelpendling förutsätter en samlad strategi. Dit förefaller steget ännu vara långt. Exempelvis Partille kommun struntar i belysning på viktiga cykelstråk mot Göteborg och möjligheterna att ta med sig cykel på pendeltågen är ytterst begränsad.

Än värre är det för övrigt på den inrikes tågtrafiken. Att få med sig cykeln till landet förutsätter numera att åka bil.

$1