Rätten till liv är en förutsättning för alla andra mänskliga rättigheter. Därför är motståndet mot dödsstraffet så viktigt – sedd som princip. Men kampen mot dödsstraffet handlar förstås allra mest om tio tusentals dödsdömda fångars alldeles individuella rätt att få leva.

Hur många de är vet ingen. I skriften ”Dödsstraffet inte länge till”, utgiven i Utrikespolitiska institutets serie Världspolitikens dagsfrågor, citerar författaren Carl von Essen Amnestys beräkning från 2006. Då fanns det minst 20 000–25 000 dödsdömda i hela världen. Av dessa väntade 3 300 på bödeln i USA.

Många som väntade på sin avrättning då väntar fortfarande. Delma Banks jr har nu suttit mer än 30 år i dödscell i Texas. Dessvärre innehar han inte rekordet. Det finns tolv dödsdömda fångar i Texas som väntat ännu längre. Och i Japan finns en fånge som väntat på sin tur i galgen i 49 år!

När jag skrev om Delma Banks i januari 2009 hade han varit på väg till bödeln 15 gånger. Senaste gången nådde dödens protokoll fram till den sista måltiden. Det var tio minuter kvar till giftsprutan när telefonmeddelandet om uppskov kom.

Livet i dödscell är en form av tortyr. Banks sitter isolerad 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Maten serveras genom en lucka.

Han har rätt till en timmas rekreation i ett dagrum varje dag, men han får inte träffa någon annan fånge. Två dagar i veckan får han tillbringa sin timme utomhus på en rastgård - om vädret tillåter. Han får inte arbeta, inte besöka fängelsets hobbyrum, inte delta i någon gudstjänst, inte se på tv.

Delma Banks jr är på tvivelaktiga grunder och under tvivelaktiga former dömd för mord han nekar till. Tvivlen har hållit rättens kvarnar malande. Senaste nytt är att USA:s högsta domstol beslutat att Delma Banks är skyldig, men att domen måste göras om. Därmed har han en möjlighet att få livstids fängelse.

I ett brev till sina svenska vänner i Amnesty skriver Delma att han kan sova och fortfarande har stor aptit, men att han är ”lite ledsen” eftersom han inser att han aldrig kommer att bli fri.

Jag förstår inte hur man kan tillämpa den amerikanska konstitutionen så att resultatet blir Delma Banks jr liv i dödscell.

Jag har lättare att förstå varför regimerna i exempelvis Iran eller Kina använder galgen och nackskott som ett yttersta maktmedel. De hycklar inte med att de tänker behålla makten oavsett vad medborgarna tycker. Motståndare dödas. Det gör förstås inte dödsstraffet mindre vidrigt, men en smula mer logiskt.

Dock finns det hopp om en värld utan dödsstraff. I början av 2010 hade 95 av världens länder avskaffat dödsstraffet för alla brott, skriver Carl von Essen och jämför med 1989 då bara 36 länder var fria från dödsstraff.

Kanske är det som von Essen tror att det finns ett verkligt momentum nu för ett avskaffande av dödsstraffet. Jag hoppas det. Men hur mycket enklare vore det inte att argumentera mot dödsstraffet i diktaturer, som Iran och Kina, om världens största demokrati och rättsstat USA tillämpade den egna konstitutionens förbud mot grymma straff och förbjöd dödsstraff.

Därtill kan ingen rättsstat fungera utan barmhärtighet. Även om Delma Banks jr är skyldig så är 30 år i dödscell mer än nog. Mycket mer än nog. Låt honom gå!