När finansminister Anders Borg i dag anländer till Ekofinrådets möte i Bryssel är den höga skuldsättningen bland EU-länderna den stora diskussionspunkten. Med Greklandskrisen temporärt åtgärdad återstår nu för länder som Spanien och Portugal att presentera trovärdiga åtgärder för att komma till rätta med sina stora obalanser.

Krisen är dock inte begränsad till Medelhavsområdet. Den nya brittiska koalitionsregeringen under David Cameron måste inom de närmaste veckorna också börja presentera skarpa åtgärder för att hantera det väldiga budgetunderskott som växte fram under den förra regeringen.

Kreditvärderaren Fitch Rating bedömde i går att samlade underskott och krav på amorteringar gör att europeiska regeringar i år behöver låna upp 2 200 miljarder euro, vilket motsvarar 19 procent av värdet av ländernas samlade produktion, BNP.

I den belysningen framstår den svenska ekonomin som påfallande stabil och välskött. Sverige är ett av de få länder som klarat sig under EU:s konvergensregler om maximalt tillåtna budgetunderskott även i samband med den globala finanskrisen.

Det finanspolitiska rådet, en samling fackekonomer som varje år har till uppgift att utifrån ett expertperspektiv granska och bedöma den ekonomiska poltiiken, ger också regeringen och Anders Borg ett förhållandevis gott betyg. De starka offentliga finanserna i Sverige ger oss en bättre handlingsfrihet än i många andra länder, konstaterar rådet i sin rapport som presenterades i går.

Men det gäller att gå försiktigt fram. Vi är nu på väg upp ur den svåra situation som den globala finanskrisen medförde, men risken för bakslag i konjunkturen är fortfarande stora mot bakgrund av underskotten i flera stora länder. Och Sverige är ett i hög grad exportberoende land.

Det är alltid lättare att sitta med facit i hand. För något år sedan berömde rådet regeringen för dess långsiktiga strategival, men tyckte att man kortsiktigt kunde expanderat utgifterna mer. Nu har Borgs noggrannhet med statsutgifterna tvärtom blivit det som skapat styrka i statsbudgeten.

Hursomhelst är synpunkterna från rådet alltid värdefulla, därför att de väcker debatt och sätter fingret på viktiga diskussionspunkter.

Till det rådet är mer kritiskt till är regeringens sjukförsäkringsreform, som angripit ett svårt problem – att många människor hamnat vid sidan av arbetsmarknaden, men som man anser genomfördes för snabbt. Och visst är det uppenbart att reformen sjösattes olyckligt, när Sverige hade EU-ordförandeskapet och ansvariga ministern Christina Husmark Pehrsson lämnades tämligen ensam i debatten.

Å andra sidan, några uppenbara brister kunde snabbt rättas till och många av de skräckscenarier som då fördes fram har inte infriats.

Vad sjukförsäkringsreformen illustrerar är inte minst svårigheten med att angripa just svåra problem – det är starka motopinioner som blåses upp. Då är frågan hur lyckligt det är med långt utdragna processer – en fråga som många europeiska ledare har att ta ställning till när nu statsfinanserna obevekligen måste saneras.

18/5 -10