Till oppositionens privilegier hör att alltid kunna bjuda över den sittande regeringen. Det har de rödgröna partierna grundligt tagit fasta på i sitt förslag till infrastruktursatsningar. 120 miljarder kronor mer än regeringen vill vänsteralliansen satsa på utbyggda järnvägar.

Problemet med denna generositet är finansieringen. De rödgröna vill klara närmare hälften genom upplåning. Men eftersom flera övriga finansieringskällor är oklara är risken uppenbart att upplåningen – och påfrestningarna på statsbudgeten – blir betydligt större.

Alternativet är att en del av de föreslagna projekten i praktiken bara blir luft. Tyvärr är erfarenheten av tidigare rödgröna jättepaket särskilt uppmuntrande. När dåvarande näringsministern Björn Rosengren (S) på sin tid presenterade en storsatsning på drygt 380 miljarder kronor, visade det sig efter hand saknas runt 100 miljarder. Kapital- och räntekostnader hade bokförts som satsningar och pengar för underhåll "glömts bort". Fortfarande är E 6 genom Bohuslän inte fullt utbyggd.

Till de oklara finansieringsförslagen hör kilometerskatten för tung lastbilstrafik. Vänsterkartellen räknar med fyra miljarder kronor årligen i intäkter. Finansminister Anders Borg tror att det inte blir mer än en miljard, till följd av adminitsrationskostnader och avdragsregler. Borg har i och för sig intresse av att räkna lågt. Men de rödgröna måste också hitta en särlösning, som på ett för EU godtagbart sätt undantar skogsindustrin. Är glädjekalkylen enbart på två miljarder per år gör enbart det 20 miljarder kronor på en tioårsperiod.

Till det mer nyskapande hör att en tidigarelagd skatt på Essingeleden i Stockholm skall bidra till att finansiera paketet. Trängselskatter har hittills använts för trafiksatsningar i det lokalt berörda området. Här handlar det om en särskild Stockholmsskatt som skall finansiera satsningar över landet i stort. Det är en mycket tveksam lösning.

De rödgröna vill redan nu binda sig för utbyggnad av höghastighetståg. Och visst är detta en spännande tanke, inte minst för att binda samman regioner. En tågresa mellan Göteborg och Jönköping skulle kunna gå på drygt 40 minuter.

Men efter presentationen av höghastighetsutredningen har också åtskilligt med kritik förts fram. Debattören Per Kågeson ifrågasatte nyligen om terrängen mellan Mjölby och Borås alls möjliggör så höga hastigheter som det talats om. Den miljöpartistiske trafikdebattören Arne Karby hävdade i en GP-artikel i vintras att "till astronomisk kostnad ytterligare höja tåghastigheten framstår inte som järnvägens bästa framtidsstrategi".

Med tanke på de höga kostnaderna framstår det klokt att, vilket regeringen valt, avvakta mer grundligt utredningsmaterial innan ett slutligt ställningstagande.

Lite näpet i går var det interna grälet om vem som haft mest inflytande på uppgörelsen. MP:s Peter Eriksson ville ta åt sig största äran, medan Mona Sahlin indignerat tillbakavisade att Miljöpartiet hållit i taktpinnen. Tydligen börjar det bli viss irritation över att den miljöpartistiska gökungen tagit för sig alltmer i boet.

GP 27/4 -10